Intervju med Matilda Lindvall
GABRIELLA:Och så ska jag säga till att jag har volymen för säkerhets skull på max. Nu då, för sakens skull, så säger jag här att det här är då Gabriella Olshammar igen, som intervjuar Matilda Lindvall från projektet Saltet på Ringön. Nu är klockan åtta minuter över elva. Jag har frågor som … de är ganska banala, men det är lite så här för att jag vill intervjua er i Saltet, alla er tre som jobbar med det, och några till kanske, med likvärdiga frågor så här i början och sen återkomma.
MATILDA:Ja.
GABRIELLA:Och så är det lite utifrån nu att jag har hört att en del av fastighetsägarna i projektet Framtid Ringön, de återkommer till det här med att det ska vara tillåtande här på Ringön. Och det här tillåtande funderar jag på, för det är ett begrepp som används i Vision Älvstaden och kommer från Spontaneous City Workshop 2012. Och vad tänker du om att det här, tillåtande karaktär, organisk utveckling, betyder? Så som det är uttryckt alltså i … när det står så i den här visionen för Älvstaden.
MATILDA:Först så tänk… först så, jag tror … det jag tänker om tillåtande och hur jag använder det, tror inte jag har någonting … det finns inget att likna med vad fastighetsägarna tycker. Jag ville bara säga det. Jag vet att de säger ”tillåtande” mycket också, men det är ju för att de … eller så som jag tolkar det är att de hänger upp sig på att … de vill ju göra massa grejer. De vill liksom bygga studentbostäder och de vill köpa ut sin mark och de vill göra grejer. Inte alla, men några vill göra saker. Och då är det klart att de använder sig av begrepp eller förutsättningar som de vet att staden är med och finansierar, för att de ska få igenom sina saker också. Men jag känner inte att … när jag och Niklas eller Karl eller Bengt eller någon annan pratar om tillåtande, så är jag inte speciellt säker på att vi pratar om samma sak eller har samma intentioner. Ja, bara som en liten parentes. Men så som jag uppfattar Vision Älvstadens tanke kring tillåtande, det är att man inte har lagt en konkret plan för Ringön, utan att man faktiskt inte vet om 50 år ska det byggas, eller om 30 år ska det rivas, eller om 20 år ska vi fixa vattnet, eller om 10 år ska vi … det finns faktiskt … så långt som det finns nu är att man har förlängt tomträttsavtalen 25 år och inte tillåter bostäder vid husen, och man håller på och arbetar med en ny detaljplan. Men så uppfattar jag det. Sen så skulle jag önska att staden skulle kunna tänka lite mer tillåtande, rent … att man också … vår ambition är att staden faktiskt ska kunna tänka på Ringön lite mer som en plats där man får lov att testa och där det är mer tillåtande. Precis vad ordet betyder, att det är mer tillåtande. För den skull inte strida mot lagen. Men det är så lätt att säga så här ”det ska växa organiskt, det ska vara tillåtande, dadadada”, men i praktiken så måste man ju ha redskap och metoder för vad man menar med det, tycker jag. Det börjar bli väldigt tydligt för oss. Vad menar egentligen staden när man pratar om tillåtande? Man kan inte bara slänga sig med ett sånt begrepp.
GABRIELLA:Och jag tänker, då när du säger att det kunde vara ett ställe där man kan testa olika saker en period, skulle det även då kunna innebära vissa saker som fastighetsägarna menar när de pratar tillåtande, till exempel bygga studentbostäder?
MATILDA:Ja, det skulle det väl. Men jag … man måste ju ställa allting med ”vad blir det efter studentbostäder och hur många fastighetsägare ska då bygga studentbostäder?” Jag tror att man måste vara väldigt tydliga med … om man verkligen vill att det unika på Ringön ska finnas kvar, då kan man nog inte bara säga ”vi testar studentbostäder”, för då kommer nog de flesta fastighetsägare vilja göra studentbostäder, eller många i alla fall. Så man måste vara … och det tycker jag staden är ganska bra på. Fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret, att man faktiskt [?? 0:04:47] är duktig på att sätta ner regler för vad man får tillåtande när det gäller det. Jag tror att ska man lyckas med att bevara det som är unikt, så måste det finnas spelregler för hur man ska göra det.
GABRIELLA:Hade du … en del av de här sakerna du säger nu … alltså en av mina frågor handlade om hur du tror att fastighetsägare respektive kommunen tänker kring det här. Det har du ju delvis redan svarat lite på. Hade du kunskap om de sakerna, de här olika perspektiven mellan olika aktörer, när ni sökte pengar till det som förut hette Tillåtande Oaser i ert projekt?
MATILDA:Nej, jag hade inget. Jag hade en … jag drevs av en ambi… jag drevs av en önskan om att Göteborg kunde någonting annat, att det var … att jag såg att det fanns många, framför allt kreatörer som jag jobbade med då, som flyttade till andra städer. Det fanns liksom ingen … jag saknade energin i Göteborg. Jag tyckte att man fokuserade sjukt mycket på Västlänken och vägar och broar och … och jag tappade det här, det som jag alltid har älskat med Göteborg och som jag har varit så glad för när jag har kommit tillbaka, för jag har bott mycket utomlands själv, att det finns en … jag skulle inte säga att det finns en konstscen, men det finns musik och det finns liksom en scen för subkulturer, och den är ganska stark. Och sen ett tag så kände jag att den höll på att försvinna. Så kände jag i alla fall. Och att många flyttade härifrån och det var inte lika spännande, det var inte ett äventyr längre. Och då blev jag så här ”det måste funka, det måste funka. Det måste kunna finnas såna här ställen i Göteborg också”. Så …
GABRIELLA:Vad tror du är skillnaden som …?
MATILDA:Så jag drevs ju inte av att ”nu ska vi göra Ringön tillåtande”. Det var in… det kommer inte alls därifrån för mig.
GABRIELLA:Nej.
MATILDA:Sen så blev det Ringön, och sen så förälskade jag mig i Ringön. Och sen så har jag lärt mig jättemycket kring …
[telefon ringer] MATILDA:Kan inte du bara stoppa lite?
[paus?] GABRIELLA:Okej.
MATILDA:Nej, men sen har jag lärt mig jättemycket om stadsutveckling och … jag kunde ingenting om stadsutveckling heller, hur man planerar och vad som är viktigt. Och jag har lärt mig jättemycket. Jag har lärt känna människor på Ringön och jag har lärt mig att … förstått behov och förstått platsens karaktär. Ja, jättemycket har jag lärt mig.
GABRIELLA:Jag tänker på en sak du sa där, om det här du kände att det har funnits en plats för kultur i Göteborg mer förut än du upplevt nu. Tror du att det är så eller tror du att det är att den sker på andra ställen dit andra, kanske yngre människor, om du ursäktar att jag säger, hittar? Att det ändrar sig?
MATILDA:Nej, men exakt. Jag tror … jag tänkte säga det också, jag tror att jag har blivit äldre. Absolut, det har jag, det vet jag ju att jag har. Och jag tror att det säkert … det finns säkert en helt annat scen som jag inte känner till. Jag går ju inte ut. Det är klart, absolut. Men utifrån min ålder då, så märkte jag under en period när jag kanske var mellan 32 och 38, då är man lite mer etablerad, att väldigt många flyttade från stan. Men ja, jag hoppas verkligen att den andra scenen finns fortfarande, och det tror jag att den gör. Men det är fortfarande en väldigt stor utflyttning av kreatörer från Göteborg, så är det ju faktiskt.
GABRIELLA:Och vet du någonting om vad de säger är anledningen till [hör inte 0:08:40]?
MATILDA:Ja, men det är olika genrer också. Konstscenen till exempel, den är typ obefintlig i Göteborg, skulle jag säga. Det finns några som är grymma, men det är väldigt få som köper konst i Göteborg, därför så finns det inte så många gallerior och det finns inte den här självklara utställningsytorna och försäljningen av konst. Detsamma gäller [?? 0:09:06] kläder. Jag förstår aldrig det där när folk säger att det finns ett klädunder i Göteborg. Jag har liksom … okej, det finns Nudie och det finns … ja, det har funnits mindre klädmärken, men de flesta som håller på med kläder flyttar ju till Stockholm, för att där finns modeindustrin. Sen så kanske det finns grymt bra textilhögskola i Borås och HDK är bra, det finns bra utbildning och så. Film är ju bra i Göteborg. Film finns det mycket i Göteborg. Där finns det Plattform och Gothenburg Studios och alla de där. Musik, det är många musiker som flyttar till Stockholm också. Jag vet inte, det är … jag tror att det kanske egentligen framför allt handlar om att det är massa andra kringfaktorer som finns i andra städer. Industri, köparna, lyssnarna, det är liksom större. Och sen så tror jag verkligen att det här att man känner att det finns en energi och att det finns andra som också håller på, att det finns en större kritisk massa. Kanske för att det är större städer, men att man har en känsla av att det är okej att göra grejer mer i Köpenhamn eller mer i Berlin eller mer någon annanstans. Det tycker jag successivt har försvunnit lite i Göteborg. Mm, det var i alla fall det som drev mig till det här och har varit hela tiden, att vi kan bättre. För vi har det i oss i Göteborg.
GABRIELLA:Jag känner nu att jag är på väg att ställa massa följdfrågor till det där, men egentligen så … det kan jag göra vid ett annat tillfälle, för det är väldigt spännande diskussion. Men nu tänkte jag gå till något annat lite grann. För du möter ju också mycket fastighetsägare. Dels de i Framtid Ringön-nätverket, men även andra då. Så jag tänkte fråga dig hur du ser relationerna, hur ser de ut mellan fastighetsägare och kommunen?
MATILDA:Ja, det är ju olika. Eftersom vi också är kommunen så tycker jag att vi och fastighetsägarna har en bra relation. Nu är det ju 60 fastighetsägare, så att jag har inte träffat alla, men jag tycker att de jag pratar med är väldigt öppna och tillmötesgående, och vi har dialog. Vi tycker inte alls lika alltid, men vi kan prata, och det är bra.
GABRIELLA:Kan du säga något konkret när ni inte tycker lika?
MATILDA:Ja, men det är ju inom frågor på hur snabbt saker och ting ska gå kanske. Ja, kanske tempo, där vi snarare tycker att så här ”ta det lugnt”. Studentbostäderfrågan skulle kunna vara en sån. Sen tycker jag att väldigt mycket fastighetsägare här också, som vi pratar med, är väldigt måna om den speciella karaktären som finns på Ringön. Det kan målas upp ganska mycket att ”alla fastighetsägare ska bara tjäna massa pengar”. Det kanske är så, jag vet inte, men jag tycker att många fastighetsägare här på Ringön har också ett företag här på Ringön. Gert på Lundby Plåt, han äger sitt hus och han har sitt företag. Mats på Gotenius, han äger sitt hus, till och med mark tror jag, och han har sitt företag. Metallservice äger sitt hus. Det är liksom, man har sitt hus och man har sin business. Så att man är … väldigt många fastighetsägare är också måna om kulturen på Ringön. Och det tycker jag att jag känner av mycket, och det är nog … och det blir en annan typ av värme i det.
GABRIELLA:Om vi går där …
MATILDA:Sen så kan väl jag känna så här ”varför måste …”, nu till exempel, ”varför ska man bygga en stor grind igen? Behöver vi en till staket till Ringön?”
GABRIELLA:Vem bygger …?
MATILDA:Nej, men utanför här till exempel.
GABRIELLA:Jaha, det är det de håller på med i dag?
MATILDA:Ja. Och där kan man tänka att vi tycker kanske att … jag tycker kanske att det borde vara lite mer öppet och så där. Varför måste man bygga sina stora grindar?
GABRIELLA:Är det Anita då som bygger den grinden?
MATILDA:Ja, ja. Men det är ju … man måste [?? 0:13:56] också ha en stor respekt för att det är människor som äger sina hus här. Men jag tror, framför allt så tror jag att vi har … när det gäller tempo, så tycker vi oftast olika. Att vi kanske, jag, tycker att saker och ting kan gå långsammare. Nu går det ju inte snabbt alltså [skratt], men rent generellt.
GABRIELLA:De fastighetsägare då som har hyresgäster, som inte själva är företagare här utan har hyresgäster som är företagare eller annat här, hur ser du på relationen mellan dem och deras hyresgäster?
MATILDA:Jag vet inte så mycket om det.
GABRIELLA:Nej.
MATILDA:Jag kan inte uttala mig om det. Jag har … vi har framför allt kontakt med de fastighetsägare som engagerar sig i Framtid Ringön och där vi själva sitter och så här. Jag har inte alls koll på enskilda fastighetsägares relation med deras hyresgäster alls.
GABRIELLA:Relationen mellan fastighetsägarna och typ stadsbyggnadskontor och fastighetskontor, utifrån vad du ser?
MATILDA:Ja, det jag ser är ju genom Framtid Ringön. Och där är fastighetsägarna ganska irriterade på stadsbyggnadskontoret och fastighetskontoret, för att man tycker att man har lagt väldigt mycket tid och energi åt att diskutera saker kring tomträttsavtal och friköp av tomter och vad man får lov att göra i husen och jadajada i många år, och att det går ganska långsamt. Däremot så var det någonting positivt som hände förra året, när man fick köpa … när man fick förlängt tomträttsavtal. Och det var ju bra då. Så att jag tycker väl egentligen att de har en … det jag ser är att de har en ganska god relation, men de tycker att det är sega processer i stan, och det är det ju. Men de har väldigt … de har en direktkontakt. De har en … vi har en dialog. Det är väl inte jättemånga fastighetsägare som har det i stan, tänker jag.
GABRIELLA:Nej. Ser du någonting av relationen fastighetsägare emellan, hur den ser ut?
MATILDA:Vi ser … vi brukar vara med på årsmötena, som är en gång om året. Men då ser jag egentligen inte det. Och jag ser väl det också i Framtid Ringön bara, och då är det bara fem stycken fastighetsägare eller något, jag kommer inte ihåg hur många det är som sitter där nu, men … och deras relation. Jag tycker att det finns en kärngrupp som driver frågor kring Ringöns utveckling av fastighetsägarna.
GABRIELLA:Hur … alltså en kärngrupp, bland de fem finns det en kärngrupp? Eller de fem är en kärngrupp?
MATILDA:Nej, de här fem av de där 60 som driver frågor, eller vad det … jag vet inte hur många de är. Det kanske är en, två, tre, fyra, fem, sex, sju kanske då, som jag ser ofta, som ofta uttalar sig och så där.
GABRIELLA:Känner du att det har ändrat sig någonting, de här sakerna du beskriver nu, förhållandena? Tycker du att de ändrat sig någonting sen ni inledde ert projekt? Alltså det är svårt att säga när ni inledde. Ni inledde 2016, men ni hade mycket kunskap och var här en del innan.
MATILDA:Men från och med januari 2016 så blev vi ett projekt inom Göteborg stad, med medel liksom. Innan dess så hade vi gjort tre förstudier, tror jag, inom ramen för Göteborg 2021. Och den sista förstudien, det var på hösten 2015 och då jobbade vi kanske en dag i veckan här. Då började vi hyra in oss i de här lokalerna och fick ett rum på Ringön och var på plats, men bara en gång i veckan. Då hade vi andra jobb också samtidigt. Ja, vad sa … om jag ser att …?
GABRIELLA:Om du ser att det har …
MATILDA:Förändrats relationer?
GABRIELLA:… förändrats någonting? De här sakerna vi pratade om nu, relationen mellan fastighetsägare, er, stadsbyggnadskontoret, varandra, om du ser några ändringar i det, kopplat till [?? 0:18:17] …
MATILDA:Ja, jag kan se … jag kan väl se att … för egen del så kände jag att jag var … det har ju tagit ganska lång tid för oss att skapa ett förtroende för vad vi gör. Dels för att vi själva har varit tvungna att konkretisera vad det är vi ska göra och vad vi tror på, och vilket angreppssätt vi vill ha på det här och så. Och det har ju varit ett ganska lång tid av att lära känna platsen, av att lära känna företagen. Det är det vi har fokuserat på mest framför allt, lära känna företagen och platsen. Och sen har vi skapat en retorik för hur vi tror att Ringön borde utvecklas, det här med att man ska bevara husen och man ska jobba för företagen och man ska fylla på med nytt liv. Det har varit en ganska lång process för oss. Det är jättemycket arbete bakom det. Och i det så var det … ja, men hade jag nog ganska mycket respekt för fastighetsägarna, tror jag.
GABRIELLA:Innan?
MATILDA:Ja. Jag vet inte varför, men det hade vi [?? 0:19:21]
GABRIELLA:Med respekt, menar du då lite oro inför dem eller respekt för att du tyckte att de var [hör inte 0:19:27]?
MATILDA:Ja, men kanske lite så här ”det är de som bestämmer”.
GABRIELLA:Ja, ja.
MATILDA:Men sen insåg jag ganska snabbt, det är inte alls dem som jag … okej, de kanske bestämmer, men det är ju företag, verksamheterna som egentligen bestämmer, kände jag.
GABRIELLA:Verksamheter, inte bara …
MATILDA:Nej, men företagarna. Det är egentligen dem jag vill jobba för. Jag ska inte jobba för någon, men är det någon jag ska jobba för mellan de två så är det ju företagen.
GABRIELLA:Ja, ja.
MATILDA:Och det blev jättetydligt. Men i början så handlade det mycket om att lära känna den här Framtid Ringön-gruppen och fastighetsägarna, vad ville de och vad driver de för agenda och så där. Nu … och sen fint, allting har varit bra och vi har jättebra kontakt med dem. Nu känner jag nog mer att vi kanske går … vi driver samma sak, men vi gör det på olika sätt och med olika tempo, och det kanske är bra att vi distanserar oss lite från varandra. Så känner jag nu. Vi ska inte gå på massa möten ihop, vi ska … det är bra att … vi tycker det här och ni tycker det, vi kommer inte alltid tycka lika. Vi tycker inte lika. Vi tycker oftast olika. Men vi är väldigt måna om Ringön. Alltså det är ju de och det är vi och så. Och det kan jag väl se, alltså att först ett trevande, att lära känna och förstå och allting är bra. Och nu känner jag mig väldigt trygg i vår relation med den där kärngruppen av fastighetsägare. Jag känner mig väldigt trygg med dem, och det är bra. Och jag känner mig så pass trygg så att det kanske är dags att säga så här ”hejdå” [skratt] ”nu jobbar vi …” Förstår du vad jag menar?
GABRIELLA:Ja. Det ena är då, kommer det konkret innebära att ni från Saltet, eller i alla fall kanske du, inte kommer att delta i Framtid Ringön-sammanhangen?
MATILDA:Vi har funderat på att vi inte ska vara de som bedriver den gruppen i alla fall.
GABRIELLA:Nej.
MATILDA:Vi kanske ska ha en annan grupp, där vi träffar mer företag.
GABRIELLA:Ja. Så det var den ena. Sen så tänkte jag en annan sak, bara för att förtydliga.
MATILDA:[hör inte 0:21:29] bara säga, det är inte för att det är någon schism.
GABRIELLA:Nej, jag förstår.
MATILDA:På något sätt. Utan jag känner mig väldigt trygg och glad för dem, men på sikt så kommer vi tycka ganska mycket olika, och det är väldigt viktigt att de inte på något sätt tror att vi är här för deras skull, och det börjar bli dags att tydliggöra det nu.
GABRIELLA:Ja, det är bra, ja. Det var en annan sak jag ville bara förtydliga, så att jag inte missförstår och börjar tolka saker själv här. För du sa så här att du har … efter tag du har jobbat här så här du förstått att det är inte fastighetsägarna som bestämmer. Men sen förstår jag att när du säger så, då menar du egentligen som bestämmer var ditt fokus ska vara, eller? För att … eller alltså, det är en skillnad … vem är det som har inflytande? Är det fastighetsägarna eller företagen som har inflytande över vad som händer i Ringön? Respektive vem bestämmer …
MATILDA:Men fastighetsägarna är det klart att de …
GABRIELLA:Menar du då snarare bestämmer ditt fokus?
MATILDA:Ja, nej, kanske utifrån vad jag … innan jag visste så mycket om Ringön så var det alla dessa fastighetsägarna, och så var det jättemycket verksamheter och företag. Och jag hade någon slags idé om att jag måste … det är viktigt att vi skapar ett förtroende hos fastighetsägarna. Och det var det kanske. Men det gick ganska lätt, hos några i alla fall. För att de fastighetsägarna är måna om att något på Ringön och så där. Men ju mer jag har varit här och har jobbat här, så känner jag väldigt starkt att det är respekten och förtroende hos företagare och verksamheter och personer på Ringön som är viktigt för mig och för oss, det är inte hos fastighetsägarna. Och det är också därför fastighetsägarna kommer klara sig. De klarar sig oftast. Vi behöver … Saltet behöver framför allt stötta befintlig verksamhet här, och det har vuxit fram och är väldigt, väldigt tydligt för oss alla inom Saltet. Det är inte fastighetsägarna.
GABRIELLA:Jag delvis summariskt förstår dig så som att fastighetsägarna, de har i sin egen rätt eller så inflytande, medans en del av de verksamma här behöver nästan er hjälp för att kunna få inflytande på vad som händer i Ringön.
MATILDA:Ja, men fastighetsägarna sitter … de äger ju sina hus och de vill köpa sin mark och de har [?? 0:24:06] massa idéer. Sen är det verksamhet som sitter i som inte alls vet ”vad ska hända? Ska det rivas? Ska det byggas? Var ska bron ligga och var ska …? Hur kommer vi in där? Hur kommer vi ut där? Och vad händer med våra kunder? Vad ska ni göra? Och ska det bara vara kulturfolk här nu? Och jadajada”. Det finns liksom tusen andra frågor. Och är det så att vi menar det vi säger, att man ska bevara verksamheten som finns på Ringön, då är det skitsamma. Då ska vi inte hålla på och jobba för fastighetsägarna, de kommer ju ha sina hus här. Man kan börja fokusera på fastighetsägarna om alla bestämmer sig för att riva sina hus, men så länge de inte gör det så ska man, tycker jag, fokusera på det innehållet och det livet som finns i husen, inte utanför. Och vi har aldrig fokuserat på fastighetsägarna. Det ska sägas. Men för att knacka sig in på en plats, så har fastighetsägarföreningen och det forumet som är där varit en dörr att öppna. Och vi öppnade den. Nu känner jag mig ganska hemma där och nu tycker jag att vi kan jobba sida vid sida, men inte tillsammans, för det tror jag inte kommer funka. Fattar du vad jag …? Ja. Sen tror jag att staden är väldigt mycket mer som bara så här … De har ju ett annan … de, stadsbyggnadskontoret och framför allt fastighetskontoret, har en dialog med fastighetsägare typ enbart.
GABRIELLA:Just det. Och den känner inte du till då mycket heller, eller ni, i Saltet?
MATILDA:Vi har en jättebra dialog med fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret, men de driver … de pratar ju om tomträtter och friköp av tomt och liksom alla de här grejerna. Men fastighetskontoret och stadsbyggnadskontoret är väldigt måna om att befintlig verksamhet ska finnas kvar också. Det är därför de gör spelregler som är bra. Exempelvis ”bygg inte bostäder i era hus”, som vi tycker är väldigt bra.
GABRIELLA:Vad sa du det sista?
MATILDA:”Bygg inte bostäder i era hus.”
GABRIELLA:Mm. Vad bra. För vi kommer in här på det som är ett sjok med frågor som handlar om ni i Saltet och er relation till fastighetsägare och stadsbyggnadskontor, fastighetskontor, och de verksamma. Och delvis har du ju redan varit inne på det här. Har det ändrat sig, om man säger, relationen då till stadsbyggnadskontor och fastighetskontoret? Har det ändrat det sig någonting sen ni inledde projektet, och vad beror det på i så fall?
MATILDA:Nej, men jag tycker att det fördjupas. Jag tycker att vi har en jättebra relation med Sofie och Fredrik Olausson på stadsbyggnadskontoret. Och vi måste ha en kontinuerlig och bra dialog med dem. Sen så kan man väl säga att vi känner, eller jag kan ju prata för mig själv bara, men att vi har väl känt ett års smekmånad, att många inom staden tycker att det här är kul och bra, och många säger ”ja, och tillåta, wow” och liksom ”Christiania” och hit och dit, att det är bra. Men vi har inte sett några tecken på att man faktiskt skulle lätta på olika byråkratiska bestämmelser, och det är väldigt sorgligt och väldigt tråkigt och något som är superaktuellt för oss just nu.
GABRIELLA:Vad kunde det röra sig om konkret?
MATILDA:Ja, det kan röra sig om att man exempelvis nu håller på och planerar för en ny detaljplan där man får lov att göra mer grejer på Ringön, att det går från industri till centrum, men det kommer ta några år. Och under den tiden så har vi hela tiden kunnat falla tillbaka på att man kan få tillfälligt bygglov att göra grejer, exempelvis konst och kultur får inte vara på Ringön i dag, eller mat eller något sånt. Men då har man kunnat söka tillfälligt bygglov, och nu har man bestämt sig för att man inte får det längre. Och det är typ ett sånt där, okej, men då går ju faktiskt staden emot allt, om man säger, allt det vi egentligen är här för att arbeta för.
GABRIELLA:Vad händer då med de saker som är uttryck för konst som redan tagit plats på Ringön, med Järnhallen och muralmålningar?
MATILDA:Det vi har förstått, det är att så länge ingen klagar så har inte bygglov en anledning att titta på det.
GABRIELLA:Jaha. Så det är lite, man …
MATILDA:Men vi jobbar ju med det här nu och vi hoppas på att man kan hitta ett sätt att ta sig igenom det. Men i din fråga kring ”vad har ni för relation till fastighetsbyggnadskontoret [stadsbyggnadskontoret? 0:29:02] och fastighetskontoret?”, vår relation är bra, men än så länge har vi inte riktigt sett att de har möjliggjort grejer som lättar visionen kring att saker och ting ska växa organiskt och att det ska vara mer tillåtande och så. Och det är tråkigt, men det betyder inte att vi är i en konflikt med den, det betyder bara att det finns. Och de vill gärna det här, de personerna som vi pratar om, men det är svårt att ta sig igenom regelverken. Men väldigt mycket av det vi gör handlar om en strukturförvandling, alltså att ändra i befintliga strukturer, och det gör ju ont och det tar tid. Men jag skulle nog gärna se att staden kunde sluta snacka och göra lite mer faktiskt.
GABRIELLA:Ni har också en, som jag har förstått det, rätt … pengarna ni har kommer från Business Region i kommunen.
MATILDA:Nej, det kommer inte från dem.
GABRIELLA:Det gör det inte?
MATILDA:Nej. Det kommer från Göteborgs stad, budget, och det ligger under näringslivsutveckling. Vi är alltså inte ett kulturprojekt, vi får inte kulturpengar, vi får näringslivsutvecklingspengar. Och vi är organiserade under Business Region, men de ger inte oss pengar från deras pott. Det är bara det att om man har fått medel från Göteborgs stad så måste man ligga under något kommunalt bolag. Vi ligger under Business Region för att de jobbar näringslivsutveckling.
GABRIELLA:Har ni någon relation till Business Region i er dagliga verksamhet?
MATILDA:Absolut, typ, eller absolut. Jag har ju varit anställd där jättelänge, så att jag har en upparbetad god relation med dem. Men vi har en chef på BRG och vi har … fakturor går genom BRG, jag får min lön från BRG och …
GABRIELLA:Är de engagerade i då vad ni gör?
MATILDA:Ja, jag tycker att de är väldigt … de har väldigt stort förtroende för vad vi gör, men de är inte engagerade. Fast i det här fallet så är det ganska bra, för att då får vi bara hålla på. De är faktiskt extremt duktiga på att låta oss få jobba med det vi tror på, och det tror jag är jätteunikt.
GABRIELLA:Härligt.
MATILDA:Ja.
GABRIELLA:Sen, när du och jag möttes och började prata om att jag skulle göra mitt projekt, då fick jag ett intryck av att det fanns en tendens till, eller du hade någon aning om att ni kanske kan bli kidnappade.
MATILDA:Mm.
GABRIELLA:Om man säger, Saltets verksamhet som leder till ett större intresse för Ringön bland medborgare i Göteborg, att mer kreativa företagare får man väl säga, konstnärer, lockas att komma hit och hyra. Att det skulle kunna utnyttjas för personer som vill ha det som ett sätt att kunna … ja, att ta ut högre hyror och fastighetspriser. Känner du att ni blir utnyttjade så i dag, om du tittar tillbaka? Eller var det en känsla som du bara hade en kort period?
MATILDA:Alltså jag vet inte, det här med kidnappad vet jag inte faktiskt. Utan det är klart att det hela tiden finns en balans mellan att det vi gör … vi vill ju att Ringön ska leva fler timmar på dygnet. Vi vill att det ska komma hit fler folk, vi vill att de här tomma rummen vi sitter i nu ska befolkas. Vi vill att det ska finnas annan typ av verksamhet här. Vi vill att Ringön ska leva mer. Det i sig kommer nog göra att hyrorna höjs, för det kommer bli mer attraktivt. Och det är en balans. Och det är därför det här med tempot är viktigt, tror jag. Jag har ju fortfarande en sån … det där lever jag med hela tiden. Det tänker jag på hela tiden, ”är det verkligen bra att vi sätter fokus på Ringön? Skulle det inte vara bättre om vi bara inte gjorde något och Ringön bara fick vara? Ska det inte … är det inte okej att det bara står massa tomma lokaler här?” Men jag är ganska övertygad om att det kommer hända någonting annat på Ringön om inte det här händer. Det kan inte stå så mycket tomma ytor utan att någon bor här eller någon är här. Och dessutom så sker det en successiv utflyttning från de industriföretagen som redan är på Ringön, för att det börjar bli så svårt att ta sig in och ut, eftersom man bygger så stora grejer runt omkring. Så jag tror att det är en fantastisk möjlighet nu att faktiskt skapa någonting som är ganska unikt, vara med att skapa någonting. Men det är klart att jag känner mig jättebekymrad över om det helt plötsligt ska chockhöjas hyror här. Och därför är jag jätteglad för att du tittar på det här, och andra, och vi har liksom skapat en ring med människor som kan sånt här och som också är kritiska till vad vi gör runt omkring oss, för att vi ska lära oss ”vad ska vi gö… vad kan vi vara med och bidra till för barriärer för att det kanske ska gå långsammare?” Men jag vet inte, det är ju det som är hela jobbet. Hur kan man bevara och utveckla på samma gång? Hur lyckas man med det, i ett tempo som funkar? Det är det. Det är den stora utmaningen. Men jag kommer definitivt in i min gentrifieringsångest ganska ofta. Men inte så mycket så att jag inte tror på det. Jag är helt övertygad om att det här är rätt väg. Det är bara de där spelreglerna igen, som återkommer hela tiden.
GABRIELLA:Jag tänkte hoppa till det du sa, för det har jag också hört innan, med företagare som flyttar ut nu på grund av att det är stora infrastrukturprojekt och så i omgivning. Hur många rör det sig om på ett ungefär?
MATILDA:Som vill flytta?
GABRIELLA:Mm. Som du vet med säkerhet. Och vet man … har de haft det som … har de omnämnt detta som skäl?
MATILDA:Nej, men jag kan inte säga att jag vet med säkerhet någon. Men jag vet att det snackas om det på många olika ställen, ”vad ska hända?” Först så pratade man om vägtullarna, att man tycker att … visst, några tror att de förlorar kunder på grund av att folk inte vill betala för att komma in hit. Jag vet inte. Och vissa känner inte alls av det. Och man vet ju inte, det kan vara bara att vissa saker efterfrågas inte längre. Det kan vara företaget också, som det bara inte går bra för. Men det är klart att det rent … jag också kan se, även om jag cyklar, att det är bökigare att köra in med en lastbil på Ringön nu. Det kan jag se. Samtidigt så har IL Recycling köpts av Stena nu, och de satsar här, att det ska bli en återvinningsstation. Och de tycker inte det är ett problem med sina lastbilar. Så det är nog olika. Man får nog gå runt och … men ja, det snackas om det.
GABRIELLA:Snackas var om det på Ringön [?? 0:36:52]?
MATILDA:Ja, men det snackas om ”hur ska … vad händer med den nya bron?”
GABRIELLA:Är det i Framtid Ringön det snackas, eller var …?
MATILDA:Nej, det är när jag pratar med folk på ön.
GABRIELLA:Ja, på ön, mm.
MATILDA:När jag går runt och pratar med företagare och träffar folk på Saras och Aldardo och Ringöbaren och så där.
GABRIELLA:Sen är det en annan väldigt pragmatisk fråga eller två. För att jag har för ambition också att jag ska göra något studiebesök i höst eller så, någonstans. Och då, det kunde vara kul i och för sig att åka någonstans tillsammans med er, eller om jag åker själv. Men oavsett, har du något tips till mig på någonting som du vill veta någonting mer om, du har hört eller du har läst om att de gör någonting väldigt spännande någonstans som du skulle vilja att jag åkte och tog reda på mer om och kom tillbaka och berättade? Vill du skicka med någonting?
MATILDA:Jag får nästan tänka på det.
GABRIELLA:Det kan du återkomma med också. Jag menar, jag … vi har ju kontakt och …
MATILDA:Jag tror själva i cen… det som jag tycker är kärnan på något sätt, som jag ändå inte har läst om så himla mycket, att det finns kunskap kring, utan det är väldigt lätt att man säger så här ”det här är gentrifiering och det är det här. Det här är inte gentrifiering” och så där. Men verkligen var någonstans har man lyckats att bevara och utveckla i en fin … i en samklang? Hur har man gjort det och hur gjorde man det? Jag vet inte var det finns någonstans, men det är ju själva kärnan. Oftast så är det så att allt gammalt ändå försvinner till sist, men finns det något enskilt hus eller geografisk plats? Det är flera som har pratat om ett område i Seattle, Ballard tror jag det heter. Har du hört talas om det?
GABRIELLA:Nej, inte det. För 15, 20 år sen pratade alla om … nej, nu tänker jag fel, jag tänker på Vancouver, Vancouver Island.
MATILDA:Ja.
GABRIELLA:Det är lite samma del av världen, men det är inte samma stad.
MATILDA:Det fick jag faktiskt höra nyligen också, om Ballard.
GABRIELLA:Ja.
MATILDA:Och vad är det … hur har man gjort det och hur länge har det funkat så då? Och sen så tycker jag det är jätteintressant med den här nollområdeslagen som finns i Danmark, eller i Köpenhamn.
GABRIELLA:Nollområdeslagen?
MATILDA:Ja, riktlinjer. Man har … utifrån att man har geografiska områden som det ska ske någonting annat med. Nu är det ju så med Ringön att ingen vet vad som ska hända med Ringön, alla pratar bara om att det ska bevaras nu. Men i Köpenhamn har man i alla fall områden där man vet ”här kommer det hända någonting annat om några år”. Och för att utnyttja tiden däremellan så har man skapat något som heter nollområden, och då har man underlättat vissa saker, exempelvis att få … man kan få tillstånd lättare, man får spela högre musik. Det finns massa grejer som annars är ganska komplicerat. Du kanske får bygga ut eller du får liksom göra grejer. Och i stället för att titta på varje enskild förfrågan från individer man får in, så har man sagt ”det här området är nu ett nollområde. Inom ramen för det får du göra olika grejer under tio år, och sen får du inte göra det längre”. Och den typen av metoder, är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Vad har det skapat för …? Vad kan man ser för konsekvenser av det? Sånt där tycker jag är väldigt, väldigt intressant för oss. Vi försöker ju hela tiden skapa … ja, men vi hittar egna metoder, men det gör vi väldigt mycket utifrån att vara lyhörda av … att vi är lyhörda för platsen. Men det som kan bekymra mig, det är det vi skapar nu, det får konsekvenser om 5 år och 10 år och 15 år och 20 år. Och där kan det vara lite som att skapa i blindo. Det är inte så att vi följer någon regelbok. Men det var någon som sa till mig någon gång att man måste tänka väldigt långsiktigt på allting hela tiden. Men det är lättare sagt än gjort om man gör regler för grejer nu och så får det konsekvenser sen, det får ju alltid det. Ja. Jag tycker i alla fall att det är ganska … det skulle vara intressant att verkligen få reda på hur man kan lyckas att skapa någonting unikt, en blandning då, i stället för att bara titta på hur dåligt det har gått på alla ställen. Var kan det funka bra? Och det kanske är små samhällen, små spillror av samhällen eller … hur funkar det liksom? Hur bygger folk sitt liv och hur bygger folk …? Hur bygger folk sitt liv? Vad finns det för system? Kan man ta efter olika system? Det skulle vara sjukt spännande att se. Ja. Det måste finnas urminnes tider det här, det gamla och det nya, det möts ju hela tiden. Det måste finnas massa god exempel också, tänker jag. Var är de [skratt]?
GABRIELLA:Var är de? Ja. Ska vi säga så, så länge?
MATILDA:Mm.
GABRIELLA:Så får jag återkomma. Som sagt, jag kommer intervjua er i Saltet någon mer gång också.
MATILDA:Mm.
GABRIELLA:Stoppa där. Nu ska vi se här, stoppa …
