Intervju med Krax Hake
INTERVJUARE:… direkt.
KRAX:Med mig får du gärna prata högt för jag är ju hörselskadad.
INTERVJUARE:Du, jag också, jag har hörapparater.
KRAX:Ja, jag vägrar ju detta. Jag fick så konstigt ljud i dem, tyckte jag. Plus att man bara hörde alla transienta ljud.
INTERVJUARE:Nej, det är dåligt.
KRAX:Det är inte klokt att man inte utvecklat dem bättre. 2007 smällde jag med motorcykeln så jag fick tinnitus, va. Så jag måste över den för att jag ska höra. Så det tjuter ju hela tiden.
INTERVJUARE:Så här, är det här lagom?
KRAX:Det är alla tiders. Kommer inte missa något.
INTERVJUARE:Jag försöker prata långsamt.
KRAX:Nej, det är lugnt.
INTERVJUARE:Men så nu satte jag på bandaren här. Det är bra om du berättar då vem du är. Jag känner … jag har ju hört att du heter Krax.
KRAX:Ja, jag heter Krax. Jag heter Krax Hake. Och jag har ju bott på Ringön sen 1988. Då flyttade jag dit. Jag bodde här uppe i Linnéstaden. Men jag tyckte, det var jävla … jag hade ju en dröm om att bo på båt. Och jag fick chansen att köpa en gammal pråm som hade nyttjats av Arbetsförmedlingen som hade en utbildning i någonting som hette lastning och lossning, som de utbildade folk som skulle bli stuveriarbetare. Och denna pråmen låg ju då på en plats där Stena då senare skulle upprätthålla en rescue-plats. Alltså en plats där man skulle träna i att sjösätta båtar. Jag tror till och med den ligger kvar där nere. Så de hade fått ett ultimatum, de som stod för denna pråmen. Och då kom jag i kontakt med dem, och de skulle ha hemskt mycket pengar för den. Men jag hade ju skaffat mig en kajplats, den kajplatsen som jag har än i dag nere på Ringön. Och det var ganska rufflig miljö där nere. Men jag hade i alla fall fått tjing på den platsen där och då gick jag och förhandlade med dem. Jag sa till dem det att ”ni får 15 000 för båten så tar jag bort den härifrån i morgon”. Och då var allting klart.
[respondenten tar ett telefonsamtal]
KRAX:Jo, så då köpte jag ju denna pråmen. Och sen så köpte jag även då en sån här … ja, monterbart hus som jag satte uppepå. Och så inredde vi under däck. Så under däck där hade jag ju … jag hade … Det var ju helt öppet det här skrovet. Det var gammalt nitat vackert skrov, så jag gjorde en pub, kan vi kalla det för, där nere. Och sen hade jag ju sittningar där. Jag hade bröllop. Jag hade ju egna arrangemang och grejer då, så det var ju rätt … Det var väldigt omtyckt.
INTERVJUARE:Hur länge pågick det där?
KRAX:Det pågick till -95. Sen var det då en då som kom med en idé då om att man skulle ta in … ta den närmare centrum och göra det här för allmänheten. Och då byggde jag ju till slut efter lite påtryckningar på kommunen där, så fick vi en plats vid Fiskekyrka. Och då tänkte vi väl att jag inte skulle komma in där. Men det gjorde vi ju. Till slut blev det den här RioRio-pråmen som nu har upphört [?? 0:05:02]
INTERVJUARE:Jaha. Är det den i grund? Blev det RioRio?
KRAX:Ja, det är den. Och jag har byggt den.
INTERVJUARE:Wow.
KRAX:Men det där var ju inte så lyckosamt för mig för att vad jag gjorde … Först byggde vi den. Och där var byggnadsnämnden jävligt taskiga, för att de … Vi hade ju lämnat in en bygghandling från … ja, -95 då. Men det skedde ju -96, så att de lutade sig mot -96 års bygghandling. Och då ändrade sig mycket med att det skulle vara värmeåtervinning på luftaggregaten och det var det ena med det andra. Så att vi smällde ju budgeten. Så vi startade ju där. När jag hängde av mig byggkläderna och blev krögare så hade jag ju en … med en start över en halv miljon i häcken där som jagade mig. Och det var inte lätt att dra igång det här med de förutsättningarna. Så jag drev det som krögare i sju månader och sen så var det bara, ”nej, nu går det inte längre”. Nu kan jag liksom inte … Jag försökte ju att hålla alla byggubbarna om ryggen och att de skulle få sitt betalt och att de i alla fall fattade att jag gjorde vad jag kunde. För jag insåg ju att det är ju där jag har trillat tillbaks någonstans. När jag åker tillbaks härifrån krögarlivet så blir det ju hantverkslivet och där gäller det då att inte heta Krax och ha dåligt rykte, va. Så att jag klarar det i alla fall. Jag klarar mig ganska torrskodd därifrån. Det tog en stund men så var det ju. Sen så har det varit andra båtar med i spelet efter detta som jag har bott på och så där. Nu bor jag ju där nere och jag har sålt ett stort fiskefartyg och har köpt ett mindre fartyg som är en gammal A-slup som i grund och botten beställt för försvarets räkning till andra världskriget som bevakningsbåt och patrullbåt, transportbåt. Det fanns ju en hel hög av de här A-sluparna och alla då med soldatnamn, var ju mönstrade här i Göteborg. Och de hade rätt roliga namn då som Orädd, Hurtig … Hurtig hette min båt. Och det finns ju än i dag folk som har varit mönstrade på de här båtarna. För de togs ur tjänst som bevakningsbåtar för det kom ju nya, snabbare båtar. Men de använde man dessa mer som en arbetsbåt. Och det var ju … Jag har ju en som har varit styrman på en sån från -67 till -75. Och då var det just denna Hurtig.
INTERVJUARE:Har han varit där senare?
KRAX:Så har var … han hade ju denna båten då. Han var anställd. Så de berättade det. Vi bogserade ubåtar och allting med de här båtarna. Så den köpte jag uppe i Mälaren och körde hit då med … Det var inte helt felfritt och var ganska spännande. Mer spänning än vad man egentligen vill ha. Men så kom den ner till Ringön och så nu är jag väl på slutspurten med inredning i den. Och den ska jag bo på året runt. Och det här … Alltså, att bo där nere är ju ganska fantastiskt, för du bor ju väldigt nära både naturen och … Sen är det ju väldigt centralt. Jag tar mig till mitt arbete på under 10 minuter med bil. Så att jag känner mig faktiskt privilegierad att få bo där. Nu har det blivit lite ordning och reda. Och det här med Saltet då har, för mig, varit en väldigt positiv grej, att det finns folk som … Att det inte bara är jag som går i tycker om det här så mycket, utan det finns andra människor som ser potentialen i det här, helt enkelt, att vara där nere. Och trivsamheten är ju hög. Vi har även ett mc-garage där som vi håller på med våra motorcyklar och allt vad det nu är.
INTERVJUARE:Är det där också som Pekka har någon lokal?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Honom har jag träffat också för ett par år sen nu.
KRAX:Ja. Pekka och jag är ju gamla kompisar från [hör inte 0:10:02]-tiden.
INTERVJUARE:Batterier, ja.
KRAX:Vi har ju känt varandra jättelänge. Vi är tre såna gamla gubbar där som häckar. Och sen är ett gäng yngre människor som också är där. De är hemskt duktiga dessa yngre människor. Ja, nu …
INTERVJUARE:Ja, Pekka visade mig faktiskt en lokal där de höll på att meka.
KRAX:Ja, det är där.
INTERVJUARE:Byggde, kan man väl säga, hojar, va?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Otroligt mycket grejer. Var det de yngre eller var det du också?
KRAX:Ja, vi bygger ju allihopa.
INTERVJUARE:Väldigt fint.
KRAX:Mer eller mindre. Jag byggde … för några år sen som jag då åker på … Nu håller jag på att bygga båt och … Jag har köpt en båt till av en kompis, museibåt som vi ska ta hit, som är härifrån. Det är väldigt intressant. Så nu är vi som två småpojkar igen.
INTERVJUARE:Men när du sa det här, för jag hoppar tillbaka lite, för du sa på 80-talet när du hade pråmen liggande i Ringön först, så hade du ändå vissa saker som bröllop och andra sittningar och sånt. Men det var ganska ruffligt där nere på den tiden.
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Men vågar sig folk dit, eller hur kände folk inför att komma dit på det här?
KRAX:Jag kan ju bara ta ett exempel. Jag hyrde ju ut det här till ett cateringbolag som anordnade sittningar. Och jag vet ju då att de hade buss från stan som de hyrde och körde ut där. Och jag vet ju att det var en dam som klev ur den här bussen. Det första hon sa så här ”åh, det här är nästan som klippt ur en Sven Hassel-film”. För det var den mystiken, va. Och till saken hör ju att du kom ner där på ett ganska så ruffigt område. Du visste inte vart du skulle. Och sen så kommer du ner i detta fantastiska skrovet med alla dessa nitar och grejer i denna båten. I ena ändan stod det en gammal J14 segelbåt som var baren. Och i andra änden så såg det ut som en brygga. Och där stod bandet och spelade. Och mitt emellan där så var det då öppen eldstad och så var det dukat med långbord med kandelabrar. Alltså, den kontrasten var värd hur mycket som helst just för den sakens skull. Så där var en fördel att det var ruffigt på utsidan för det var ju ingen av dessa som hade varit på Ringön. Nu har ju Ringön blivit uppstädad och lite tillrättad. Inte mig emot, men det har blivit så. Nu är vi borta med de här firmorna som kanske höll på med saker som inte var just miljövänliga och så där, blästerfirmor och allt vad det nu var.
INTERVJUARE:Så egentligen, när man säger det här med att det var ruffigt, är det då såna firmor som inte var så miljövänliga. Är det det? Eller är det mer … Ibland så pratar man ju om att det är kriminalitet på vissa hål. Många människor tror det så fort det ser stökigt ut, att det …
KRAX:Nej, kriminaliteten fanns ju inte.
INTERVJUARE:Nej. Och det är bra, för många tror det, tror jag, när man säger ruffigt.
KRAX:Det har ju funnits kriminalitet på Ringön så som kriminella mc-gäng och lite … ja, såna här som har haft lite fasta punkter. Men de är ju borta nu, vad jag vet. Men det fanns inget … Det var inget tal om kriminalitet. Det som var på den tiden, det var ju rätt så vanligt att pundarna kom och besökte en, men det var ju kanske så att man inte skulle spela in det, men det var ändå … Jag skrämde ju skiten av en av dem. Och sen så hade jag … Jag behövde ju aldrig låsa bilen eller något sånt där, där nere. Sen hade jag en stor riesenschnauzer som … Och hon kände ju alla där nere. Så när det kom någon som hon inte kände, så ställde hon sig upp. Och hon var ju respektingivande, så du gick inte … Var du då där för ett avseende som att du inte visste att jag hade den hunden, så gick du inte förbi henne. Så det var också ett bra sätt att skydda sig.
INTERVJUARE:Om jag hade kommit där, då hade jag fått stå och ropa snällt [skratt]
KRAX:Nej, men alltså … Hon hade ju aldrig … alltså, hon hade inte rusat fram och bitit dig om du inte hade gjort mig … Men hon hade ju markerat så att jag skulle upptäcka att det är någon här. Antingen gått in och hämtat mig eller så hade hon skällt.
INTERVJUARE:Men nu så säger du, det har blivit liksom mycket finare och så där. Och det är bland annat de här företagen som inte var så miljövänliga har försvunnit.
KRAX:Ja …
INTERVJUARE:Eller de har fått i alla fall starkare krav på sig.
KRAX:Ja, ja. Jo, men det är ju borta. Det är borta liksom. De finns inte längre så. Sen så är det som så här att vi som är där nere och vi som … ja, hänger där nere så att säga, vi är ju så rädda om den här miljön så att vi vill inte att … Är det någon, vi hade ju en som körde såna här sopmaskiner och grejer och han tömde sitt avfall där i en binge och så stod ju det och rann om den jävla bingen. Och det luktar ju inte kaka om den direkt. Men då var i alla fall så pass schysta så att ”för fan, ta bort skiten. Vi kan inte ha det här. Det fattar du väl?” Vi kan inte ha den skiten stående här bara för att då får miljö… eller någon sån, ögonen på detta. Och sen springer någon där och så är det liksom … De har tagit ner även frihetsflaggan. Vi sopsorterar ju i vår verkstad. Och vi häller inte olja i brunnarna och såna där grejer. Men det finns ju de som har gjort detta.
INTERVJUARE:Hur tänker du annars om förändringar som har skett i samband med Saltet och så där och det här … och det har ju kommit, som man säger, kreativa näringar nu. Liksom design och …
KRAX:Det är jättebra. Nu känner jag ju Johan då väldigt väl. Han var väl … jag vet inte vad han var, 15, 14-15 år när jag började lära upp honom som humpare. Jag var ljudtekniker på den tiden. Och sen har vi stått i dörren han och jag tillsammans. Jag har ju ena lärt upp honom. Och han har mitt fulla förtroende när det gäller detta. Och de människorna där nere, de ville ju … som sitter i Saltet, de ville egentligen bara Ringön väl. Och de är … När man pratar med dem så ligger de på en nivå som jag själv gör. Så det blir väldigt enkel dialog. De vill också ha det här enkla. Sen kommer det såna här som bygger på en brandtomt och de ska ha 38 000 i månaden för en kajplats och såna där grejer. Det är såna här astronomiska siffror och det är inte ens genomförbart. Det enda som sprider sig när såna trakter kommer in i bilden, det är ju att det sprider oro för att man vill ju inte att de andra hyresägarna ska ta efter. Vi vill ju inte ha … Sen är det ju svårt att ha det området som finbåtsläger om man skulle se det som så, därför att det är en trekvart ut till saltvattnet. Och sen så är det ganska så … Det är fortfarande en varvsmiljö där nere vid oss med Gotenius varv och grejer. Och då får man ju räkna med att det blir ju skitigt. Det bara är så. Vi försöker även då pusha dem åt rätt håll när det gäller blästring och målning och …
INTERVJUARE:Är det Gotenius, eller är det fler som är …?
KRAX:Ja, Gotenius är det ju. Men liksom vi får ändå bara väldigt glada att de finns till, för att det är ju … det är en levande kulturhistoria bara i sig det här, att det finns ett varv kvar och det var minsta som klarade sig.
INTERVJUARE:Men det här du nämner om någon som bygger och sen vill också ta väldigt höga priser för kajplats och så, är det någon enskild ägare nu som du ser, eller …?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:För de verkar väl inte vara en sån trend i den här Fastighetsägarföreningen?
KRAX:Nej. Men den jag tänker på ligger ju alldeles bakom Gotenius varv och de har ju liksom klampat in där. Alla som är på Ringön har ju en viss ödmjukhet mot grannar och dylikt. Och man för en öppen dialog även om man kanske inte tycker likadant som grannar och dylikt. Men man för ändå en öppen dialog när det gäller … Men de kommer ju bara in och smällde upp världens största, modernaste hus där. Och så ska de tjäna pengar. Och jag vet vem det är som driver det företaget för honom känner jag ju ganska väl. Och jag vet ju liksom hans avsikter. Och det tycker inte jag faller på läppen där ute på något sätt, för det är fortfarande det med att det är lite äldre … Det är lite äldre industriområde och hus. Och jag tycker faktiskt det ska få vara så på något sätt. För så fort det börjar skjuta upp i höjderna och det blir en massa våningar och det är toppmodernt, det är ingen kul situation. Det är fräckare med det här lite gamla. Även om det är ett industriområde så tycker jag ändå att det är roligt att det finns gamla industriområden där folk har råd att har, där det finns en salig blandning av folk. Vi har konstnärer, vi har allt möjligt. Bilbyggare. De är också konstnärer. Man har samma själ någonstans med de här människorna. Och min motorcykel står uppe hos de här så … vad är det hon heter? Hon heter Anna …
INTERVJUARE:Bergman?
KRAX:Bergman. Och jag träffade henne på Ikea, frågade, ”hur går det med min motorcykel?” Ja, är det din? Den där killen tycker den är så fräck.” Den står … Ja, den får lov att stå där för Bergman, Ulf då, han som äger fastigheten. Ja, det var jättekul. Då ser hon … Jag kan ju hämta inspiration från henne och hennes konst och hon kan hämta inspiration från att se min motorcykel som jag har byggt. Det finns ju bara den.
INTERVJUARE:Just det. Det vet jag när jag var hos Pekka, att … Eftersom han visade era motorcyklar, vi kände verkligen det, det här är också verkligen konst.
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Förmågan att se saker man hittar på skroten, vad man kan göra med det.
KRAX:Men det är även med båtar och allting. Jag har ju en fruktansvärd … Jag får ont i händerna om inte jag får göra något. De måste ju gå hela tiden. Och framför allt så måste ju den funka. Och där jobbar jag konstant på lösningar. Hur ska jag lösa det? Och ibland blir det svårare, ibland så får man ju prata med någon. Det är alltid bra att växla … ”Hur fan skulle du gjort det här?” Man får andra vinklingar på saker och ting.
INTERVJUARE:Men du, vad jag har förstått då, du har båt som det bygger på och du hyr lokal där du har mc och så från Ulf Bergman. Men nu har aldrig själv velat köpa? Det kanske inte finns att köpa heller fastigheter? Du har inte velat äga fastighet, eller?
KRAX:Nittio… Då ska vi se här. Om det var -94 tror jag, så gick de som ägde fastigheten som hette Betongbyggen, där jobbade Bergman. De gick i konkurs. Så den fastigheten som ligger nere hos oss, den var … den ägdes av konkurrensförvaltaren. Men som sagt var, med två tomma händer och inget på bankkontot så hade jag inte så hemskt mycket att hämta där. Men vi var ändå så pass intressanta så vi pratade med banken om det. Men sen gick Bergman och Höök, de var friställde från det här och då öppnade de ett eget byggbolag. Och så köpte de detta som ett … i ett systerbolag som heter Ringöfastigheter [?? 0:23:18] Och den har de ju kvar än i dag, fast de är inte … äger inte längre Bergman och Höök Byggaktiebolag. Så att jo, svar ja på den frågan. Det var högaktuellt att göra det då. Men som sagt var, banken tyckte inte det.
INTERVJUARE:Och jag tänker på, jag pratade … eller jag har pratat med lite olika människor. Det är så … jag vet inte hur jag ska ställa den här frågan. Vänta. Det finns så många som pratar om att fastighetsägare bara är gnidna och vill tjäna pengar, och det är de som skapar sån här, om man säger, gentrifiering som tränger ut folk som inte har mycket pengar på fickan. Även som här i Haga då, fast då handlar det om bostäder och så. Men upplever du som möter fastighetsägare att det framför allt är det? Eller är de väldigt olika sinsemellan <ß>[hör inte 0:24:12]?
KRAX:Nu måste man förstå att det är som här, att han äger ju detta området för att tjäna pengar. Det är inget att snacka om den saken. Men jag har aldrig upplevt vår hyresvärd som girig i de lägena. Nu sist, och det var sensommaren, hösten, så höll halva vår stora brygga på att rasa. Och då sa jag det till honom, att jag har gjort en besiktning av bryggan. Och jag har hans fulla tilltro då, och det får man ju inte på en eftermiddag kan jag säga. Men jag har gjort en besiktning att det är fem stolpar som behöver bytas, men jag har en metod som jag har provat tidigare som man kan göra och om du står för materialet så står vi för arbetet. Så vi rättade till hela den bryggan. Och det var nästan som ett sånt här mormonstyck, så amerikanskt, att alla var ute och grejade och höll på där, och vi fick nerkört material. Det är klart att det var jag som styrde upp allting där med folk och ”då kör vi då, den helgen”. Och det var busväder, men vi körde ändå och alla var jävligt glada och det var hemskt roligt. Och det blev fantastiskt bra. När han kom tillbaka sen, för han hade varit på resan, så kom han ut, så sa han ”det är helt ofattbart” sa han. ”Ja, ja, men då ser du”, sa jag, ”vi behöver rätta till där borta och den biten också, men där behöver vi inte byta stolpar”. ”Nej, det här är helt makalöst, för att du har … det är bara gå och handla.” ”Ja, men jag handlar ingenting på ditt konto förrän du vet att jag gör det.” Så att det är också ett givande, tagande. Men han har varit väldigt bussig där. Men å andra sidan så slapp han ju ta dit arbetskraft då för att göra det. Och det jobbet som vi gjorde där, det hade kostat honom väldigt mycket pengar. Så att … men vi är måna också om att han håller sin hyra på rätt sida. Sen har vi talat om för honom att vi är intresserade av att köpa loss bryggan där nere, för det är en tomt. Bryggan och den första fastigheten är en tomt. Och han har sagt det är inte intressant. Men jag har sagt det så här ”du kan väl ha med dig den”. För han är över 70 år, så man vet ju aldrig. Och det hade kunnat blir så att vi då får köpa loss den delen där nere. Det hade varit jättebra för oss, tycker jag. Då hade det varit roligare. Men nu är det inte aktuellt då, men han har ändå fått det framlagt att detta är vi intresserade av att göra. Och sen så är det … det blir … på såna områden blir det lätt stående massa skit också. Och vi har verkligen varit måna om att köra väck det och köra det till tippen, och framför allt att det hamnar på rätt ställe då. Det är gamla batterier och det är massa folk som har varit där som bara ställt av saker och ting. Så nu börjar vi få det ganska rent och fint. Men framför allt då att allting är på rätt ställe. Och det fick vi … vi fick också in det … han som köpte min stora fiskebåt här, han är en ung kille, han är under 30 år, men jävligt driven. Och där fick vi in lite ungt blod. Där fick man se en driven ung kille som är jävligt mån om detta med miljön och grejer, och ”det här vill inte jag ha. Vi måste gräva ner så att vi kan tömma tankarna på ett bättre sätt och att vi kan gå ut på nätet med det och pumpa över det dit och …” Alltså det är mycket såna tankar. Ja, ja, visst.
INTERVJUARE:Så den fiskebåten du sålde står kvar i Ringön?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Så han är där. Bor han i den, eller?
KRAX:Nej, det gör han inte. Det är ett par studenter som bor i den. Men han har detta som en bisyssla då, för han tycker det är så skönt att vara där nere och mecka. Och sen så är det klart, ger det ju honom lite pengar i kassan för han hyr ut det här. Nu är det väldigt skötsamma människor. Sen gjorde vi som så här att jag släppte faktiskt min plats där till honom med att vi delar den, så lägger jag mig på utsidan då. Så då har jag min båt på utsidan, så jag får klättra över min gamla fiskebåt där.
INTERVJUARE:Tänker du någonting nu på … om man pratar om alla byggen som är, vägar och bron och allt sånt. Har det påverkat dig någonting?
KRAX:Ja, det gör det ju. Det gör det. Bara ta sig ifrån Ringön kan faktiskt vara ganska svårt i dag, framför allt vid fyratiden. Det har väl lättat lite, för de gjorde … de grejade till den där, så de byggde en rondell där nere. Och där har folk lärt sig att man kör lite kugghjulsprincipen, för man kommer fram lika fort ändå. Så det inte bara blir kö i en ändå där, utan det rullar på. Men det är väl ingen större fara så. Det blir värre här sen i stan, sen när de ska börja gräva för den där Västlänken. [hör inte 0:29:57] om det blir värre. Det är rentav kusligt, kan jag säga.
INTERVJUARE:Ja, det tror jag också.
KRAX:Ja, det är jag helt säker på.
INTERVJUARE:Ska se här om jag hade något mer. Du berättar så bra ändå.
KRAX:Okej.
INTERVJUARE:Så jag behöver inte dra ur dig någonting. Hur tänker du om man funderar framåt, om man ser … det finns planer på Frihamnen, och när nya bron kommer så ska Frihamnen och Ringön komma närmare varandra. Och delar av Ringön, där den nya bron slår ner, kommer ju att ändras också så där. Men tänker du någonting hur det kommer att påverka?
KRAX:Det är ovanför … kommer bli vagnhallar och dylikt. Och den marken har de redan köpt in. Det jag värnar om när det gäller Ringön, det är mer mot vattnet. Och det jag värnar om ännu mera, det är det att Göteborg som är en sjöstad kan inte köra bort alla gamla båtar från vår stad. Det finns ett jätteintresse för detta och folk som vill gå och flanera. Men Gullbergskajen, det händer ju ingenting. Det ligger bara … alltså vi som bor mittemot detta och tittar över, vi ser ibland att det kommer en ny båt, men det är ingen som använder dem. Vi är helt ”varför använder de inte sina fina båtar?”
INTERVJUARE:Jaha, jag trodde det var …
KRAX:De bara blir liggande där. Och det är jättekonstigt i vår värld. På Ringön så har de … det är ett väldigt liv och ett väldigt surr med båtar överallt. Och det är nästan som så här, man blir … för vi pratade om den nya bogserbåten, ska vi lägga oss på Gullbergskajen då? Nej, för fan, fastna inte där på Gullbergskajen, då blir vi bara stående. Det är nästan så att det blir en sån mystisk myt över saker och ting.
INTERVJUARE:Vad är det som har hänt vid Gullbergskajen då? För jag upplever … det var längesen jag gick där, men då var det på vårarna för 15 år sen folk som stod och reparerade, målade, brände skräp och grejade.
KRAX:Det har avtagit mer och mer. Och det är väl också … en av orsakerna och anledningarna till detta är väl att alla blir äldre och det blir väldigt få … det är väldigt få yngre. Därför är det så gött när det kommer in yngre aktörer i det här med båtsvängen, att man kan tända … vi försöker med näbbar och klor att bevara äldre kultur om man säger så. Det känns lite tråkigt om man ska få mothugg från en kommun som säger ”nej, vi ska inte ha några båtar här. Ni får flytta var fan ni vill. Det ska inte ligga några båtar här, vi ska bygga hus här”. Det får inte vara tomma kajer i en hamnstad som Göteborg. Det ska ligga båtar där. Helst skulle man haft det utanför tv-huset där.
INTERVJUARE:Ja, där med.
KRAX:Ja, det är jättefin kaj. Vi har varit nere och tittat där flera gånger, men det är inte intressant att ha … det står en gammal, fin kran där med trähytt, som man bara tänker ”fy fan, vad fint man kan göra här tillsammans med de nybyggda husen”. Kunde gjort hur jävla fint som helst. Och då kunde man gjort lite sjöbodar därefter som avgränsar kajbiten och att varje plats fick disponera en sån sjöbod då, och man hade båtar eller bobåtar eller vad som helst. Men att det börjar leva. Det är anskrämligt. Och även Eriksberg och där nere, det händer inte mycket där.
INTERVJUARE:Nej, det gör det inte.
KRAX:Det är rent tragiskt. Och ibland kan det vara folk där, men … jag brukar åka förbi där, jag brukar snika in där med båten och titta. Det sitter någon enstaka och dinglar med benen. Det ska ju vara liv och rörelse. Det ska stå en lastbil och lasta äpplen och … ja. Är du med?
INTERVJUARE:Ja, precis. Och pratar du om det här liv och rörelse som är från att det finns verksamheter och …
KRAX:Ja. Att det …
INTERVJUARE:Någon lastar …
KRAX:Nu har de börjat med de här kulturbåtarna. De ligger nere hos oss där. Det är bra, då har det hänt något åt rätt håll. Och de utgår där ifrån Lindholmen, där någonstans. Nej, det är nedanför, det är Eriksberg. Och det är en positiv grej då. Men jag menar, det måste … mer sånt. Mycket mer sånt.
INTERVJUARE:Och då förstår jag att du menar inte bara de här turist… småbåtarna, segelbåtar, som …? Nej?
KRAX:Nej, jag menar allt. Att vi som göteborgare välkomnar att här kan det ligga lite båtar så folk får ett intresse att gå runt och titta. Även om du inte gillar båtar så ligger det en båt där. Det blir en annan grej än en kaj bara rätt ner till vattnet som … det finns ingen värme i det. Det finns värme i att se de här båtarna. Och kärleken till båtarna är stor alltså, men det finns … nu har väl de snackat om att de ska få lägga båtar där som har Göteborgsanknytning. Men vi vet ju inte riktigt för det verkar bara vara ett halvt löfte och man vet inte vad kostnaden blir för en sån grej. För jag menar, de … vi som håller på med de här entusiastbåtarna, vi är … jag jobbar här, kommunalanställd. Jag har fan ingen sjö att gräva ut. Jag får vända på mina pengar flera gånger och spara och …
INTERVJUARE:Du, jag tänker på en grej. Nu har vi pratat om det här fina med mera liv kring båtar, mer båtar och mer liv och folk som bor i dem också. Har du något ideal, någonstans där du har varit där du tycker att det funkar, där det är så?
KRAX:Jag fattar nog inte riktigt innebörden i det du frågar om riktigt.
INTERVJUARE:Men så här, ser du framför dig … finns det någonstans där du har varit, någon annan stad, där det funkar med båtar som människor på?
KRAX:Ja, ja. Stockholm är ju …
INTERVJUARE:[hör inte 0:36:48]
KRAX:Ja, ja. Stockholm har båtar överallt, från små båtar till stora båtar. Det har de. Och där är överallt, där är det trevligt att gå på Kungsholmen och titta, strosa. Och du kan lika gärna gå i en park där, för de har väldigt mycket vatten där det finns båtar och du kan gå ner och titta på de här och gå efter den här ån eller kanalen och titta på de här fina båtarna som de har. Det finns ett helt annat intresse än här. Men här har man varit så mån om att döda det så jävla länge, så att det har varit rent omöjligt. Vi som har liten plånbok, vi kan ligga … man kan ligga så att säga efter om man säger Hisingsbron och upp till … ja, sen finns det några intjack där uppe vid Gamlestan, där finns några bryggplatser. Men ganska tråkiga och ganska dåliga för det blir så smalt där uppe också, så att det rör sig så mycket när det går förbi fartyg. Men det är liksom inte stort utbud.
INTERVJUARE:Nej. Men du, får jag fråga? För du sa så här att man har dödat det här i Göteborg. Vem är det som har gjort det? Eller hur …
KRAX:Ja, det är ju kommunen som inte vill ha båtar, för då hade de släppt exempelvis Frihamn… inne vid tv-huset där, Frihamnen, där ligger inte en båt exempelvis. Det är ju jättefint.
INTERVJUARE:Vad säger de då? Vem … jag blir jätteintresserad. Vem på kommunen då? Vad …
KRAX:Nej, alltså nu är som så här att det är så himla längesen som jag över huvud taget pratat med kommun gällande detta. Men jag vet att de släpper inte på mer platser. Man bygger hamnnära bostäder och grejer, men det finns inga platser som man har råd att lösa som svensk medborgare, eller som löntagare ska vi säga i stället. Så att det finns inga alternativ, utan det blir hänvisa till då Gullbergskajen, Ringön, och där finns inga platser. Gullbergskajen har väl platser, men Ringön finns inte en plats. Och det är attraktivt bara för att där händer det saker. Det är precis det jag menar. Där har vi en aktivitet. Det finns ett engagemang. Det finns en granne att fråga ”fan, jag har fastnat här. Vad skulle du göra med den här grejen, denna?” Du kan gå till en verkstad och be honom ”kan du tillverka en sån här?” För allting finns på ön. Det är det som är fräckt med detta, att du har samhörigheten. Och det är väl lite den som har dött på Gullbergskajen. Tyvärr är det så att det är dött där över, så det händer inte så mycket. Det ligger mera där de här gamla halvskrotiga fartygen för att folk har haft en dröm. Och det är alltid lätt att riva, men det är svårt att bygga. Nu har vi egentligen bara pratat båtar, men det finns jättemycket andra grejer. Vi har en verkstad där vi har faktiskt en av världens främsta mc-byggare, som heter Martin och har varit runt med sin egna, tillverkade motorcykel som han till och med … allt har han gjort själv. Han har till och med byggt motorn själv och gjort cylindrar i vevstakar och kamaxlar och allting, har han gjort själv. Vi har saltökenracingen och vi har massa såna killar.
INTERVJUARE:Saltökenracing?
KRAX:Ja, de kör …
INTERVJUARE:Alltså de [?? 0:40:46] åker i Dakar, eller?
KRAX:Ja. Som har byggt en Amazon som de ska … ja, jag vet inte hur det gick det där sista, för jag har inte pratat med dem nu på ett tag. Men alltså det finns fantastiska människor som håller på där nere. Och jag menar, alla ska få rum, men alla ska också ha plats i samma rum. Även om du är intresserad av ekologisk odling eller om du är intresserad av båtar så ska du kunna sitta vid samma bord och flabba, och där kommer så Saltet in. Och sen är de jädra lyhörda. För jag har hela tiden poängterat att vi ska ha ett swapmeet där ute, och det hade vi första då här i försommaren riktigt, som var fantastiskt roligt.
INTERVJUARE:Ja, det var bra. Men ni ville ha det tidigare, va, på morgonen? Eller hur var det?
KRAX:Nej, inte så tidigt på morgonen. För att i vanliga fall så är ett sånt här swapmeet … så börjar sju. Ja. Och så börjar de packa ihop klockan tolv. Vi ville börja vid tolv och packa ihop vid sex, så folk har dagen på sig och de kan få sin morgonfika och i lugn och ro gå på swap.
INTERVJUARE:Jag vet … jag kom ut dit vid kanske klockan ett eller något, och redan då började det tunnas ut lite.
KRAX:Ja, fast …
INTERVJUARE:Eller ja, det kanske var senare än så. Men jag vet att …
KRAX:Ja, det var det nog då. För ett var det nog som mest.
INTERVJUARE:Det kanske det var. Men jag kanske kom … tre kanske det var.
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Ja, ja. Ja, jag vet i alla fall …
KRAX:De stod där och hade iskalla bärs och delade ut till folk. Det var jättepopulärt. Då stod man där och tjöta och drack öl och … det var jättetrevlig dag.
INTERVJUARE:Ska ni köra den i vår igen?
KRAX:Ja, det tror jag. Det är … de fick ”varsågod, det är ni som bestämmer”. Men det tror jag säkert, för det var en lyckad grej.
INTERVJUARE:Ja, det var jättebra.
KRAX:Man kör två race och så kommer då öfesten. Trevligt. Folk går runt och kollar. Alla tycker det är trevligt. Och det är inte så jävla … det finns ingen som pekar finger och det kommer inga och skäller eller så. Utan kör in där och ställ dig där på den sidan någonstans, det blir bra. Det är liv i luckan. Plats har vi ju. Det behöver inte vara så jävla uppstyrt, det är liksom … folk tycker det är toppen ändå.
INTERVJUARE:Ja, du. Du har kommit in på väldigt mycket spännande grejer.
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Ja [skratt] Jag skulle kunna fortsätta jämt och bara prata.
[skratt]
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Ja, är det något annat du tänker på för framtiden där med Ringön? Något som …
KRAX:Nej, alltså under min livstid så hoppas jag att det får vara som det är. Jag jobbar på den grejen. Jag jobbar på att vi ska lösa problemen själva, vi ska inte lägga för stor börda på vår hyreshaj, utan att han mår måttligt så får vi det vi behöver. Lös det själv och … ja. Så att man får ha kvar den friheten som finns där, inte någon som är ute och lappar bilar och dylikt. Det är skönt. Hon, grannen där som de hyr av Saltet, hon är väl lite så oros… hon vill gärna förändra och hon ser en bild hur de ska stanna där med … Älvsnabben ska lägga till där och så där. Men hon pratar inte med någon annan människa. Hon kanske hade fått väldigt mycket god information om hon hade varit som vi andra och snackat igenom saker och ting.
INTERVJUARE:Menar du Anita som äger Saltetbyggnaden där?
KRAX:Ja, ja.
INTERVJUARE:Jaha.
KRAX:Alltså jag har inget emot henne på något sätt, men man blir lite förskräckt när man tänker sig Älvsnabben, för då vet man när de kommer infarande där så kommer allt att gunga. För de fattar ju inte det att de behöver dra ner gasen, så det kommer bli ett ramaskri där.
INTERVJUARE:Att de kör för fort. Ja, just det. För du tänker inte att … när du sa första att allt kommer börja gunga [skratt], då tänkte jag att det var en bild för att om Älvsnabben kommer, då kommer massa människor komma dit och det blir för nära stan. Så då börjar allt med hyresnivåerna gå upp. Var det, det du menade? Nej?
KRAX:Nej, nej, nej, nej, nej. Jag tänker mer på allt som ligger i vattnet runt omkring där som kommer … för de kör så in i helvete.
INTERVJUARE:Ja, just det.
KRAX:Nej, det tror jag inte. Det är väl bara egentligen … egentligen är det rätt så bra, för det blir en transport. Alltså det är bra, men det är dåligt att det börjar gunga, men det är bra att de får en förbindelse till Ringön. För det jobbar jättemycket folk på Ringön. Och jag menar, om du kan ta från … nu vet inte jag var Älvsnabben landar exakt, men om du kan ta en från stadsidan. Om du bor i Majorna så kan det kanske vara väldigt bekvämt, bara gå ner och ta båten ut till Ringön, för då är du där på ett nafs. Och då har vi helt plötsligt vunnit i andra änden, för då har vi kastat bort 25 bilar. Så att det finns en vinst med det hela någonstans också givetvis, men man kanske … med det som vi pratade om tidigare, att man faller tillbaks i en ödmjukhet när det gäller detta med att förändra, kanske man skulle prata igenom med dem som är närliggande, man får lite andra … för man kan säga det till dem, ”räknar ni tiden där så får ni slå av gasen vid Gotenius varv och så får ni glida in där”.
INTERVJUARE:Ja, för det låter väl som att det borde kunna funka att göra så. Köra långsamt …
KRAX:Ja, men visst. Det är väl bästa sättet, att man har en öppen dialog. För jag kan ge … Anita har sin … alltså, eftersom inte hon pratar med någon i området så har hon sin … det här är hennes värld. Min värld, den är också här, men eftersom jag pratar med dem så öppnar jag den, då får jag in andra influenser utifrån, vad andra människor tycker om saker och ting. Jag får in andra lösningar. Och det kan faktiskt vara som så här att … det är som jag säger på det här jobbet, ”men för fan, håll inte käften på våra APT-möten. Sjung ut med det”. För gubbarna, de går [hör inte 0:48:07], för de vet att jag inte håller käften. Jag håller aldrig käften. Jag pratar hela tiden. Och jag säger som det är och jag säger vad jag tycker. Men jag säger till gubbarna och tjejerna det att ”prata, kom med idéer. Det kan hända att er idé inte är så jädra bra, men tio dåliga idéer kan faktiskt bli en jättebra idé. Har ni inte fattat detta?” Så det är det jag menar, drifta [?? 0:48:37] saker och ting.
INTERVJUARE:Men du, vad skulle hända om du bjöd hem … eller bjöd in Anita till båten på en kopp kaffe?
KRAX:Det vet inte jag riktigt ännu. Det är en bra fråga och det skulle man väl kanske kunna göra. Jag har bara haft mejlkontakt med henne och sett henne på håll under alla åren. Jag har hört mycket. Men det är vad andra människor uppfattar, det är inte alls säkert att det gäller mig, utan det får man skaffa sig en egen uppfattning om.
INTERVJUARE:Nej, för jag ska inte säga någonting vad hon och jag har pratat om. Jag kan bara säga att henne har jag också intervjuat och fick ett väldigt positivt intryck då av att hon kan tänka sig både det ena och det andra med Ringön, att hon är ganska vidsynt och vet inte riktigt själv.
KRAX:Nej, just det.
INTERVJUARE:Så att jag tror man kan påverka henne.
KRAX:Ja, men det är det jag menar. Hon vet inte, därför hon pratar inte om det och hon kanske behöver ha lite grannarnas … hon skulle verkligen komma bort till mig [hör inte 0:49:44] Slurpet [?? 0:49:45] och ta en kall bärs och sitta på bryggan och titta ut och tjöta lite.
INTERVJUARE:Jag kanske kan fråga henne om inte hon och jag kan gå dit ihop.
KRAX:Ja, ja, absolut.
INTERVJUARE:Ja, ja. I och för sig jag ska ju inte …
KRAX:Till sommaren är Slurpet [?? 0:49:57] öppet.
INTERVJUARE:[skratt] Men då får jag stänga av bandspelaren.
KRAX:Ja, då får det inte vara någon bandspelare.
INTERVJUARE:Off the record.
KRAX:Ja. Ja, då blir det off.
INTERVJUARE:Eller jag menar, du … mm.
KRAX:Nej, men det är intressant. Men som sagt var … sen är det som så här också, när man blir äldre så har man … man har mer ont av förändringar än när man är ung. Det märker jag här när de ska förändra, så är det … mina chefer, de bara skrattar när de kom. ”Ja, ja, nu är det förändring igen.” ”Åh, fan. Vad är det nu då? Jag skiter i det”, sa jag, ”j gör som jag gjort förut. Det blir alltid bäst så”. Så far man in där och så kladdar med de här grejerna, och till slut så är det en … den förändringen är en nyhet och därom [?? 0:50:50] kan man den. Då var det inga problem, så då är man ju där. Så att …
INTERVJUARE:Ja. Nej, jag tror du ska bjuda in Anita på en bärs.
KRAX:Ja, jag får göra det. Jag får bjuda henne på en bärs. Jag är dessutom skyldig henne öl tror jag faktiskt, för att hon var väldigt snäll … jag bor just nu i min husbuss, som står på hennes spolplatta. Så det var det som var då, att hon skulle bygga. Och det är klart att hon var orolig då och bli med en stor jädra buss som stod där. Så jag kontaktade henne då och sa det att det är inga problem. ”Får du bygglov och du ska börja bygga så ska inte jag stå i vägen för dig. Men jag håller på med min båt nu och jag har ingen ström och jag försörjer mig själv där så att säga.” Så att då fick jag lov att stå kvar. Det var jättebussigt. Så jag håller lite koll på området, så det inte springer in massa objudna gäster. Och det har vi faktiskt inte haft några. Peppar, peppar, ta i trä.
INTERVJUARE:Nej, det är bra. Ja.
KRAX:Och det är också viktigt, att det inte springer massa folk och bryter i båtar och allt det vad nu finns.
INTERVJUARE:Är ni flera som bor där nere? Du nämnde de här studenterna som bodde på en båt och så, men …
KRAX:Ja, vi bor några stycken där nere, gör vi. Vi har studenterna där på fiskebåten. Och sen bor Kenneth, en äldre snubbe, vi har ju två Kenneth här, en Kenneth och hans polska tjej. Hon åker med varje morgon till stan. Hon kan inte så mycket svenska, men det spelar ingen roll, vi pratar ändå. Så imorse när det var halt så sa hon … vad sa hon? ”Piruett” sa hon.
[skratt]
KRAX:”Ja, nej, inga piruetter [namn 0:52:51].” ”Nej, nej. Inte bra, inte bra” sa hon.
[skratt]
KRAX:Så det är rätt roligt. Hon är jätterolig. Hon flabbar och håller på. Vi älskar att åka … på sommaren åker vi gammal Buick från 1952 med Rammstein på … ”höj” säger hon då.
[skratt]
KRAX:Jag älskar Rammstein. ”Vad heter de? Vad heter de?” ”Rammstein.” ”Rammstein” säger hon då. Ja, hon är jätteroligt. Så henne har jag kört flera år nu på morgonen. Så hon åker med mig. Och sen så har vi en Nicholas som bor längre bort i en båt. Så det är väl bara vi då som bor där. Men sen är det ju himla aktivitet där med alla andra. Så att det är kul. Sen har du snutarna längst ner som hyr ut segelbåtar.
INTERVJUARE:Jaha, [hör inte 0:53:46]
KRAX:Två poliser är det. De är också jävla goda. Ja, ja, snutarna. [hör inte 0:53:46] De är helt okej.
INTERVJUARE:Det är inte de där … om man säger som är mittemot Claessons trätjära, inne? Är det de där?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:De har gjort en snygg brygga och säljer glass och så?
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Ja, okej.
KRAX:Ja, de är det. De är … fan, det är helt vanliga människor.
INTERVJUARE:Ja, ja. Jag förstår.
KRAX:Jag är grön, så jag är aldrig orolig. De får vara vad fan de vill för mig. Jag har inte … det är väl också kanske en grej, jag har inga värderingar på folk så. De får vara vad de vill för mig, oavsett sexualitet eller politiskt eller vad som helst. Det är just det att träffas. Sen behöver man kanske inte gå in på vissa saker då.
INTERVJUARE:Nej, så kan det väl vara. Men du, hade ni inte någon slags after work eller någonting hos någon? Saltet eller Matilda …
KRAX:Ja, Saltet hade after work.
INTERVJUARE:Just det. Jag kunde inte komma, men …
KRAX:Det var jättemycket folk. Det var görtrevligt. Hinkade hemskt många öl där.
INTERVJUARE:Och då, var inte Anita med där också?
KRAX:Vem?
INTERVJUARE:Var Anita med där?
KRAX:Nej, det var hon inte. Nej.
INTERVJUARE:Det hade varit något också.
KRAX:Ja, ja, visst. Men jag kommer säkert träffa henne och givetvis ska jag … alltså det är som jag säger, jag behöver inte gå på vad folk runt omkring pratar, för de … det är deras uppfattning. Jag måste skaffa mig en egen uppfattning. Det är inte alls säkert den stämmer överens med andras. Sen kan vederbörande ha rätt då, men det är inget som jag ska ha med mig när jag träffar en människa. Jag lägger det helt åt sidan, jag skaffar mig en helt egen uppfattning. Och det är väl bra. Jag menar, herregud vad pengar Anita har lagt på den bryggan där ute. De håller på en nu. Jag mötte han imorse, den ena byggubben där. Det är inte lite deg hon har puttat in där.
INTERVJUARE:Nej, den är väldigt stabil och …
KRAX:Och det smittar ju lite av sig då, för då helt plötsligt se vi vår brygga. Den ser för jävlig ut. Den håller på och rasar. Vi måste göra någonting. Alltså det smittar av sig. Det braiga smittar av sig och det är jävligt gött att det gör det, för det är så vi vill ha det.
INTERVJUARE:Ja. Nej, men det var väldigt spännande att höra ditt perspektiv, för de på Saltet har pratat mycket om dig. Det känns som att du känner alla och vet allt som händer och så där, så att …
KRAX:Hela denna grejen föds av att man har idéer, en idé och en dröm. Och jag tänker så här, att om jag har en dröm, varför … om det finns en möjlighet, varför ska jag inte göra den då? Och så många som jag har pratat med när jag säger så här ”jag bor på en båt”. Nu har jag bott i 35-36 år på en båt, så liksom nu är inte det så där spännande för mig heller direkt, för det är mera ”det är väl normalt”. Men hur många jag har träffat som säger ”åh, det har jag alltid velat göra, det har jag drömt om”. Men gör det då.
INTERVJUARE:Men du, jag kollade en gång. För det fanns något slags fartyg på just Gullbergskajen som var till salu, men det är kanske nu för tolv år sen. Och då så räknade jag, då kollade jag vad det kostade med en kajplats och så tänkte jag att jag måste skaffa körkort för den var lite större, någon skepparexamen eller vad det heter. Vad båten kostade och den behövde byggas om. Men jag räknade ut att det skulle kostat 8 000 i månaden med köp, och kajplatsen var jättedyr. Och då kände jag ”fasen, min lägenhet kostar ju bara hälften”, då i alla fall. Så att det var jätte…
KRAX:Ja, det gör inte detta. Jag ligger för 1 000 kronor plus ström i månaden.
INTERVJUARE:Det var otroligt bra.
KRAX:Men sen så jag har lagt 600 000 på att inreda min båt. Så det är liksom … jag vet inte om man ska räkna de pengarna. Men …
INTERVJUARE:Nej, men jag kan tänka mig att det är många som tycker att det verkar väldigt fint. Men om man inte är som du, händig av sig själv, så är det …
KRAX:Här är min akter i min båt.
INTERVJUARE:Vilket snyggt golv.
KRAX:Ja.
INTERVJUARE:Är det teak, eller?
KRAX:Nej, det är ek.
INTERVJUARE:Det är ek. Vad härligt.
KRAX:Den där dörren, den stod bakom en container, och när jag lyfte i den så fick jag sex delar. Så frågade jag han Torbjörn som ägde dörren ”vad fan ska du göra med den här?” ”Ja”, sa han, ”det är väl egentligen bara att elda i kaminen”. ”Får jag ta den då?” ”Ja, ta du den. Det är teak. Ta du den då.” Så lät jag den stå och torka lite, så satte jag upp den på [hör inte 0:59:40] Så funderade jag ”ja, men jag kan fan mig få upp denna, men jag får …” Så jag sågade ner den lite och så fick jag göra karmstycke till den. Nu sitter den i min sängkammare. Ska se här. Nu bläddrar jag åt fel håll. Nej, det gör jag inte. Där är min sängstomme. Där är aktern. Så jag ska ställa sängen på den då.
INTERVJUARE:Ja, det är rätt stort.
KRAX:Ja, det är aktern. Det blir en tresitssoffa och en stor dubbelsäng och så ett bord och tv och så. Sen har jag kök och grejer.
INTERVJUARE:Så möblerna står på hjul, eller vad var det där?
KRAX:Nej, det är stommen till sängen.
INTERVJUARE:Ska den stå på hjul?
KRAX:Ja, jag måste väl rulla ut den, för jag har [hör inte 1:00:54] under båten också, under golvet. Så därför måste man ha det så. Det är ju det med att bygga på den båt, att du ska ha ut vatten som kommer in i båten. Du har en propelleraxel som ska ha smörja. Det får inte sättas igen utan att man tillför luft, för då får du mögelproblem. Allting är tillverkad, det finns inget … allt detta är … få in det industriella stuket i det. Så allt är hemmagjort i stort sett. Och är det inte hemmagjort så är det totalrenoverat. Där är den dörren. Men jag ska visa styrhytten tänkte jag, den är lite kul. Nu är inte mattan inlagd där.
INTERVJUARE:Whisky time.
KRAX:Ja.
[skratt]
KRAX:Tyvärr gäller inte den längre. Jag får inte dricka mer whisky nu.
INTERVJUARE:Döden [skratt]
KRAX:Ja. Jag hade tio såna knappar och jag hade bara nio funktioner. Så han som gjorde skyltarna ”vad fan ska du skriva på den tionde?” ”Ja, skriv döden då, så får vi hitta på något där sen.” Så det går i den stajlen.
INTERVJUARE:Snyggt.
KRAX:Så det är väl roligt.
INTERVJUARE:Ja, det lät roligt. Ja. Men då vill jag tacka jättemycket för mig. Och vi ses säkert där ute någon gång.
KRAX:Det gör vi säkert.
INTERVJUARE:Så där. Nu ska vi se. Stopp.
