Intervju med Johan Red-Top Larsson
GABRIELLA:Så. Och så for the sake of [hör inte 0:00:03] Gabriella Olshammar här som ska intervjua Johan RedTop Nilsson.
JOHAN:Larsson.
GABRIELLA:Larsson. Jag blandar ihop er där.
JOHAN:Samma.
GABRIELLA:Vi sitter i Saltets lokal i Ringön. Och jag har lite förberedda frågor då, och det börjar med en stor övergripande grej, och sen så blir det lite detaljer och ditt och datt och fram och tillbaka. Sitter du bekvämt …
JOHAN:Mycket.
GABRIELLA:… med min regnjacka bakom nacken?
JOHAN:Nej, det är bra.
GABRIELLA:Ja, det bra. Då tänker jag, det första stora, det är så här. Vision Älvstaden från 2012 och om du känner till också den här workshopen Spontaneous City Ringön som var 2012, som ju har skapat en del idéer och som varit lite inspiration till tankarna om Ringön nu. Där diskuterade man det här som en tillåtande karaktär, organisk utveckling. Och den tillåtande … Jag hör hur fastighetsägare också pratar om det tillåtande, och jag tänker att man förstår det på lite olika sätt kanske. Hur tror du fastighetsägarna respektive kommunen ser på det där, tankar om tillåtande karaktär för Ringön?
JOHAN:Ja, en ganska avgörande fråga, skulle jag vilja säga. Men också, det beror helt och hållet på vilken fastighetsägare man pratar med. Men sammantaget, om man ska klumpa ihop fastighetsägarna, så har de en egen agenda också. Det vill säga, ju fler möjliga hyresgäster de kan hyra ut sina hus till, desto större chans har man … eller desto mindre risk har man att det ska stå tomt. Så jag är inte alls förvånad över att fastighetsägarna å ena sidan ser detta som något positivt, för helt plötsligt så finns det andra intressenter än låt säga bilmekaniker eller vad det nu kan vara, lätt industri, som har varit det vanliga i alla fall på Ringön. Men sen vet vi också, i och med att vi har etablerat en ganska god kontakt med många av fastighetsägarna, bara för att passa in där också, vissa fastighetsägare är ju också verksamheterna själva så att säga. Även där skiljer det sig åt. Jag tror inte att Lundby Plåt i grunden är så intresserade av, som fastighetsägare, mer tillåtande verksamhet, men han är det som person. De har ju nytta av sin fastighet redan som de har, den är anpassad för deras verksamhet. Men vi vet också att fastighetsägarna, inte alla men rätt många, tycker att det är på riktigt kul att det området där de har fastigheter är på väg åt ett lite annat håll, eller åt fler håll samtidigt.
GABRIELLA:Men så det tillåtande då, det är att de får tillåtelse till exempel att ja, men det här verkar vara en intressant hyresgäst, som håller på med någonting helt annat än de här industriföretagen? Att man känner att det är okej att man säger ja till såna hyresgäster? Är det lite så man ska förstå det?
JOHAN:Ja, jag … nja, jag tror att man ska förstå det på följande sätt. Planen för Ringön är nästan uteslutande industriverksamhet. Om man då skulle, som jag vet några fastighetsägare, helst skulle vilja hyra ut temporära bostäder till studenter exempelvis, eller andra. Det tycker de är tillåtande, och de är ganska upprörda över att man inte ska få lov att göra det. Där behöver inte vi nödvändigtvis hålla med från Saltets sida, eller vi behöver inte ens ha en åsikt om det. Men jag konstaterar att de … där tycker de inte att staden är tillräckligt tillåtande. För stadens argument, det är att det är … miljön är lite speciell. Ljud, nu bygger de nya Hisingsbron, det påverkar. Och då menade fastighetsägarna bland annat på att det är väl upp till oss som fastighetsägare att bygga ett okej boende så att de boende kan bo där utan att klaga, annars så flyttar de ju bara. Det är lite den här. Men det också, där är det ju en slags ideologisk fråga i botten. Vad fan är tillåtande? Men de vill nog gärna använda begreppet tillåtande till att det ska vara lite blandad, mixad verksamhet på Ringön, som i dag, enligt planen, inte är tillåtet.
GABRIELLA:Nej, just det.
JOHAN:Och när det kommer till stan så tror jag inte de vet vad de menar med tillåtande, om man ska vara riktigt ärlig. Det är … Vi ändrade namnet på vårt projekt från Tillåtande Oaser till just Saltet, för att namnet Tillåtande blev en uppförsbacke kan man säga. Eller rättare sagt, det var som ett hinder innan vi kunde fortsätta att prata om vad det var vi hade för idé. Många fastnade vid det. Och vi kände att det är inte nödvändigt att ha det ordet i vårt projektnamn om det samtidigt blir ett hinder. Men om man ska generalisera igen, vilket man måste göra, stan är ju väldigt bred och politiska väldigt bred. Jag tror att det finns folk som inte vill att man ska göra någonting med Ringön över huvud taget från politiskt håll, men så vet jag också att det finns folk som tycker att ”vad fan, gör vad som helst, det är ju en skön miljö”. Men om man tar bort de ytterligheterna, vilket man borde göra, så tror jag att folk från stans håll, och då pratar jag det politiska hållet, det skiljer sig från tjänstemannanivå. Där har vi ett annat stort problem. Men det politiska hållet, de som finansierar vårt projekt, de som har fått läsa vår projektplan och våra idéer och alla de vi har pratat med på olika möten, de gillar idén om att ha ett område där man kan testa lite, som inte är så jävla känsligt som det är i centrala stan, där man borde kunna erbjuda verksamheter som är i behov utav lokaler som dels är billiga men där det också går att vara lite ruff, om man nu säger så. Det kan låta lite, det kan lukta lite, det kan ryka lite. Vilket det gör i övrigt på Ringön redan, så att man stör ingen på det sättet.
GABRIELLA:Får jag flika in där en fråga då?
JOHAN:Mm.
GABRIELLA:De här som du tänker då, kommunala politiker som du menar tycker att man kan se det här som en testarena nästan, tänker de sig att det ska vara bara under tiden som man, någon, fastighetsägare och kommunen, bestämmer sig för vad det ska bli egentligen? Eller tänker man att den här testarenan, blir det bra, då kanske det ska få vara så?
JOHAN:Det enda vi vet med säkerhet är att det i dag endast finns planer på Ringön fram till Stenkolsgatan, det vill säga från Frihamnen, över nya Hisingsbron och fram till Stenkolsgatan, det i dag finns bebyggelse, det vill säga Renova-området, och park och natur har sitt stenupplag och liknande. Bara dit finns det planer, och de planerna ligger sist i Frihamnsprojektet. Så låt oss säga 2030, 2035. Vad som händer efter det med Ringön, det tror jag ingen i dag vet. Och då är det lite så där att okej, ska vi då vänta på att någon säger ”vi ska inte göra någonting på Ringön någon gång”, då kan vi lägga ner direkt för det kommer ingen att säga. Jag utgår ifrån att staden totalt har en vision om att staden ska fortsätta att växa. Och jag vet inte om det är möjligt att hindra det, jag vet inte om det är bra eller dåligt, och jag lägger inga aspekter vid det. Men om det finns ett fönster på Ringön, låt säga de kommande 20 åren, helt fantastiskt tycker vi, eller jag, jo, men det är … jag kan säga ”vi”, men det är mig du pratar med så jag säger ”jag”. Och för mig finns det ingen problematik i det över huvud taget. För det man i så fall gör, om man nu står upp för det från politiskt håll och tjänstemannahåll, ett större problem tycker jag, men om man gör det, då är det häftigt att staden vågar testa saker i en miljö för att sen använda dem på andra delar i andra delar av staden, men mycket smartare att testa någonstans där det inte blir ett helvete. Jag menar, ska man testa saker på Heden så är det väl med risk för eget liv, i och med att den är så jävla känslig. Ringön som plats är inte lika känslig, i alla fall inte från stans sida sett. Sen bevakar ju vi Ringöns intressen av mest självklara skäl, att de som är här, de är ju här. Man kan inte skita i dem. Men ja, jag tror att det bara är bra.
GABRIELLA:Ska vi se här. Hur ser du … Alltså, jag var med på det här mötet som var på fastighetskontoret där och det. Hur tänker du att relationen ser ut mellan fastighetsägarna och kommunen?
JOHAN:Det är en omöjlig, vad ska man säga, en omöjlig allians. Och det kan man någonstans … jag kan någonstans bli väldigt, väldigt frustrerad över att fastighetsägare bara sitter och tror att stan väntar på att just de ska höra av sig, när just de individerna hör av sig så ska man ställa upp i givakt och bara lösa problemen. Varje fastighetsägare har ju sin egen agenda, sin egen idé. Det harmoniserar inte alltid med stan. Stan, tycker jag personligen, måste vara långsammare än vad beställaren vill. Vilket gör att hjulet snurrar lite långsammare, så att det går att tänka lite mer innan man sätter spaden i marken och sen konstaterar att ”oj shit, det blev fel”. Nu gör stan, och har gjort, den typen av misstag själva internt, vilket egentligen, tror jag, provocerar kolossalt mycket.
GABRIELLA:Du menar att stan har satt spaden i marken innan de har tänkt ett varv till?
JOHAN:Ja. Götaplatsen är väl ett sådant exempel, och då lägger jag ingen aspekt i om det blev bra eller dåligt.
GABRIELLA:Med vatten [hör inte 0:11:31] där?
JOHAN:Ja, ja.
GABRIELLA:Vattenlek, eller vad ska vi kalla det för?
JOHAN:Ja. Jag kan tycka att det är ganska kul framför allt, för att den hindrar trafiken lite grann där uppe. Men inte fan blev det som folk hade trott eller hoppats på. Och när man ger sig in i hjärtat av Göteborg och just den delen av stan där överklassen anser sig ha tolkningsföreträdare, så får man vara lite försiktig. Och det var de inte.
GABRIELLA:Nej.
JOHAN:Men om man tänker så här, att om en fastighetsägare kastar iväg en ansökan om bygglov för en fastighet på Ringön och förväntar sig en reaktion på någon vecka och inte får den, så blir de, du vet, sura, arga, bittra, förbannade, många skriver insändare, en grogrund för populism. Det startar olika konstiga partier som ska backa upp folk i vissa frågor, Vägvalet är ett sådant parti. Wannholts nya parti lutar väl lite grann åt den saken.
GABRIELLA:Det vet jag inte. Det har jag inte hängt med …
JOHAN:Nej, men det, jag … Det måste finnas en trög… Sen kan man vända på det och säga så här, att staden måste förstå att det finns en seriös vilja att göra rätt från …
GABRIELLA:Från fastighetsägarna?
JOHAN:Ja. Från de flesta människor i vårt samhälle. Det är inte så att de flesta människor vill göra fel. Nästan alla vill göra rätt. Men om man drabbas av en dröm eller en vision eller en idé och man har skaffat pengar och så där, så känner man ”fan, jag vill åtminstone komma framåt”. Om man då inte får den kick-back:en ifrån kommunen, då blir man väldigt frustrerad. Då är det oerhört viktigt att säga ”tack. Vi ska jobba på detta. Vi gör en snabb genomgång och kollar om det är något uppenbart som du har missat, och är det inte det så kommer den att jobbas med, och vi hör av oss direkt när vi har det minsta lilla att kommunicera”, vilket gör att det blir en kommunikation mellan de parterna. Men där tror jag stan också sitter lite grann i skiten när de nu ska bygga om halva Göteborg och bygga ett nytt Halmstad, som de då säger att det ska vara. Hur fan ska de hinna med?
GABRIELLA:Ja, hur ska de hinna med? Jag tror många går på knäna.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Men du, för jag tänker också som … Nu är väl inte Anita här, men för jag förstod på hennes berättelse på det här mötet att hon har hållit på … Det är inte så att hon har suttit och knäckt med fingrarna och trott att det ska hända saker på en vecka, utan hon har verkat vänta i decennier.
JOHAN:Jag måste säga så här, jag är inte insatt i Anitas problematik med bygglov. Men jag …
GABRIELLA:Nej. Jag ska intervju henne sen också säkert.
JOHAN:Ja. Jag tror, nu ska jag bara säga, jag tror att många människor, fastighetsägare, på Ringön inte riktigt begriper på vad någonstans de har sina hus, vilken total problematik det finns in området med högt vatten, med farligt gods, men kontam…
GABRIELLA:Giftig mark.
JOHAN:Ja, precis, den giftiga marken. Det är ju saker som är. Och där tror jag folk inte riktigt begriper att staden måste enligt lag förhålla sig till det. Om man då vill bygga någonting här vid kajkanten, så måste stan tänka 360 grader ”vad kan hända?” Medans fastighetsägaren emellanåt tänker 45 grader typ, ”ja, men jag bygger det här huset här och så höjer jag botten lite grann så vi förhindrar högt vatten in i min fastighet”. Ja, men då blir det ett prejudikat, eller skulle kunna bli, och så helt plötsligt sprider det sig. Då är det omöjligt för stan att säga nej. Så ibland är det lite som att ”nej, men vad fan, kan inte jag bara få bygga det här huset?” ”Nej, det går inte, för då skulle detta kunna hända och vi har det totala ansvaret över staden.” Däremot kan man säga så här att tydligheten från stans sida kanske inte är den bästa alltid. Jag tror nämligen att den här typen av människor som äger fastigheter här, kanske lite på spekulation eller vad det nu kan vara, de är nog mer vana vid att få ett tydligt nej än att inte få något svar alls. Det tror jag gör dem jävligt förbannade.
GABRIELLA:Jag fick också intrycket, om jag får lägga mig i, att …
JOHAN:Ja, det får du.
GABRIELLA:… det inte handlar så mycket om … att det var en frustration just ja, över att de inte får veta vad. Så där tänker jag att det kanske ändå fanns en öppning för att man kan få dem att göra ganska mycket [skratt]
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Bara de får veta att ”det är det här som gäller”.
JOHAN:Mm. Sen är … detta är otroligt komplicerad. Jag förstår det. Alltså det är lagar i botten och regler och regelverk och tolkning och liknande, men jag tycker det borde finnas en mjukare syn på någonting som kan anses vara temporärt, eller tillfälligt bygglov liknande. Nu har jag begripit att det är ännu tajtare i dag att få tillfälligt bygglov. Det begriper inte jag. Jag menar, en stad som har å ena sidan en horisont på 70 år när det gäller högt vatten, måste kunna ha olika horisonter. Man måste kunna erbjuda en fastighetsägare att göra någonting på säg tre gånger fem år. Annars är risken att ingenting händer i ett område för att ingen får lov att göra något. Och där tycker jag det finns ett lagproblem eller tolkning… Vi är just i den frågan med Saltet just nu. Hur tolkar man en detaljplan? Kan man tolka den på flera sätt eller är det …? Vilket vi hävdar att man kan. Och vi har gått lite grann i clinch med bygglov nu för att se hur långt vi kan pressa olika saker.
GABRIELLA:Hur gör ni det konkret? Är det så att ni föreslår att ni vill göra grejer, eller har ni hittat på ett exempel, eller varför …?
JOHAN:Vi driver en tes nu, eller en idé snarare skulle jag vilja säga, det vill säga på Ringön i dag, som du känner till, så är en liten mittensektor på Ringön, där finns det en tanke på tillägg till detaljplanen. Så att inom det området ska man kunna få lov att ha annan typ av verksamhet, centrumverksamhet och lite annat sånt. Fine. När det väl är genomfört så öppnar det upp för att verksamheter som vi på Saltet gärna skulle vilja se på ön är tillåtet. Men utanför den här kakan, det vill säga mer mot vattnet, i områdena där vi tycker det är finast, kommer det fortsatt att vara ett industriområde. Då tycker vi att man … Vad jag har förstått så ligger grunden till den här planen från 1947. Det är ett år jag har hört. Jag har inte gått i djupet i det. Men om den gör det, och den ligger i alla fall ganska långt tillbaka i tiden, planerad utefter hur verksamheten såg ut förr.
GABRIELLA:Det var då man fyllde igen kanalen och byggde vägarna.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Innan dess var det en ö.
JOHAN:Ja, precis.
GABRIELLA:Så långt tillbaka.
JOHAN:Precis. Och då tycker jag att en detaljplan som är baserad på historia inte nödvändigtvis måste vara så 2017. Jag begriper problematiken med att ändra eller lägga till, det tar mång… det tar lång tid, vilket det ska göra. Men vi för en diskussion med bygglov nu om möjligheten till att tolka vad industri är. Det vill säga, om man bedriver matproduktion, musikproduktion, filmproduktion, klädproduktion, alltså produktion i dag som man förr i tiden skulle kunna kalla för industri, men det brötar inte, det ryker inte och det låter inte. Vi tycker att det är lika mycket industri som att tillverka plåt. Och om den gruppen människor som då inte nödvändigtvis måste arbeta mellan klockan 07.45-15.30, utan kanske jobbar på kväll eller på nätter, om de skulle få möjlighet att utöva sin typ av industri på Ringön, då skulle det också vara behov utav service, det vill säga någon restaurang, något kafé, som är öppet på kvällar och helger. Vilket det i dag inte är tillåtet till. Det tycker jag man borde kunna tolka industribegreppet som, utan att för den skull förstöra för industriverksamheten på Ringön, vilket de är rädda för.
GABRIELLA:Alltså den andra typen av industriverksamhet [hör inte 0:20:45]?
JOHAN:Den andra typen av industrin, ja. Och jag kan säga så här, jag är 100 % överens med att ett område ska få lov att känna sig trygg med sin beteckning. För om det flyttar in en surdegsbakare jämte Shihabssons Bilmekaniker och en månad senare gå in och skäller på honom för att han har startat sin bil och det ryker lite, det är ju inte vettigt. Då vill man ta surdegsbagaren i örat och kasta iväg hen härifrån. Så vad allting handlar om egentligen är så här att detta är ett industriområdet, vi vill att man vidgar begreppet på vad industri. Inte tar bort någonting, utan snarare lägger till saker. Och då flyttar man in i ett sammanhang och då är Gotenius Varv lika mycket industri som Atacac symaskinsfabrik som syr modekläder klockan två på natten, för att det är då de måste göra det.
GABRIELLA:Du, nu kom jag in på en annan av mina frågor här. För när du pratar om såna här nya industriföretagare, som man ändå kan säga att det ändå … okej, de tillverkar kläder, men det är en lite skala och det är lite exklusiva kläder. Det är liksom inte precis en bangladeshisk textilindustri [hör inte 0:22:09]
JOHAN:Nej, tack gode gud [skratt]
GABRIELLA:Nej, tack gode gud. Ja, precis [skratt] Men hur … Så att det är lite finare på något vis, skulle man kunna tycka ändå. Kan man säga, finns det någon skillnad i relationen mellan fastighetsägare, som du ser det, och den där nya typen av hyresgäster? Vet du någonting om hyresnivåerna, om de betalar andra hyresnivåer än lite mer tyngre industriföretagare? Eller de tyngre industriföretagare kanske framför allt äger sina egna …?
JOHAN:Det är nog många som gör, inte alla dock. Men jag skulle nog vilja säga så här, att Ringön utvecklas prismässigt och kommer att utvecklas prismässigt i förhållande till den roll den har i sitt samhälle. Det vill säga Ringön kommer, är jag helt övertygad om, absolut inte vara den enda platsen i världen där hyrorna ligger stilla eller, låt säga, sjunker. Så har det inte varit från början och så kommer det inte att vara nu heller. Sen är vi inte så naiva så att vi inte begriper att om en fastighetsägare har två presumtiva hyresgäster till sin lokal. Den ena ska sortera tidningar i lokalen och är inte i behov av något annat än ett tak, låt säga, och den andra ska ställa in 40 symaskiner och tillverka modekläder. Då har ju den hyresgästen ett annat behov. Om än inte dramatiskt stor skillnad, men värmen behöver funka, det behöver vara tätt, det behöver finnas ett pentry. Då tror jag att fastighetsägaren känner det är mycket, mycket roligare att hyra ut till den här parten, och den kan också betala 150 spänn mer i månaden per kvadratmeter. Däremot behöver fastighetsägaren lägga till lite pengar och gå in med lite investeringar, vilket man ofta gör som fastighetsägare, för att iordningställa lokalen till den nya hyresgästen. Då har man så att säga förädlat den lokalen, och den kan fastighetsägare då ta lite mer betalt för. Vad jag tror dock är att skillnaden mellan hyresnivåer på Ringön och centrala stan kommer att vara ungefär lika stor även i framtiden, så långt man kan se, vad som händer sen I don’t know. Men det finns inget skäl till att tro att hyrorna på Ringön så som fastigheterna se ut i dag, dramatiskt kommer att öka.
GABRIELLA:Där är det något med fastighetsägare emellan. Du har varit inne på det att det är lika olika, du kan se skillnader på dem och så där.
JOHAN:Mm.
GABRIELLA:Kan du säga någonting mer? Finns det … är det i ändå välvilja gentemot eller är de arga? Hur funkar det [hör inte 0:25:19]?
JOHAN:Mot oss menar du, eller sinsemellan?
GABRIELLA:Nej, sinsemellan fastighetsägare.
JOHAN:Det finns ju olika här, som du själv säger och som vi också var inne på tidigare. Jag tror att det finns fastighetsägare nu som är på Ringön i ren spekulation, det vill säga dyker det upp en fastighet till salu så tror jag folk är intresserade av att köpa den för att de tror att det kommer hända något här. Det kan vara rent ekonomiskt, eller det kan vara ekonomiskt och intressemässigt, eller så kan det vara intressemässigt. Det finns ju fortfarande fastighetsägare här på ön som har rätt stora bestånd. Ulf Bergman är en sådan person. Han är genuint intresserad av att det blir bra på den här ön. Ett gäng andra fastighetsägare, som vi träffar via Fastighetsägarföreningen, har i grunden samma idé. De vill den här ön väl, men absolut inte bortkopplat ifrån att det också behöver tjäna pengar. Och där någonstans tycker jag man måste begripa båda världarna. Och det kan jag säga, när man då tänker på ytterligheten på vänsterkanten, om man nu säger vänster och höger, eller ytterkanten på de som är rädda för att Ringön ska tokgentrifieras och försvinna bort och de som bara vill tokutveckla Ringön, båda parterna står på varsin sida och vägrar begrips varandras grundläggande behov. Att äga en fastighet innebär ju att man måste hyra ut den för att få intäkter, annars så går man i konkurs. Därmed inte sagt att man behöver pressa ut vartenda jävla öre på hyran. Och det finns både och på Ringön, och som det gör i hela Göteborg. Så Ringön skiljer sig inte så jättemycket åt ifrån, förutom att det är mycket billigare.
GABRIELLA:Kan du se om någonting har ändrat sig bland fastighetsägares inställning till varandra eller hyresgäster eller kommunen, under den här tiden som ni har varit verksamma här? Har det hänt någonting så, tycker du?
JOHAN:Ja, det tycker jag. Jag kan säga så här, att jag tycker att det finns en mer tydlig genuin vilja att vara med. Från början … Det tog oss, det har nog tagit oss drygt ett år att bara komma in på Ringön och bli accepterade.
GABRIELLA:Är det av fastighetsägare eller också verksamma du tänker?
JOHAN:Av båda, av båda. Och vi kan inte … jag kan inte säga så här, vi har inte 100 % koll på vem som äger husen, om det är Ringön Neon som äger sin egen fastighet eller om det är någon annan. Utan för oss har det handlat om att vi … Tidigt kom vi i kontakt med Ringöns Fastighetsägarförening. Det var det lätta, om man säger så. Det är öppna människor och de är lite säljande och så där. Det tunga har varit att komma i kontakt med folk som är här dagligen. Och det hade inte räckt att vara god vän med Fastighetsägarföreningen, för då kan man lätt hamna på kant med dem som just tillbringar sin tid där ute. Men jag känner totalt sett att folk tror på oss, de vill vara med, de ser en möjlig utveckling på ön som inte handlar om stagnation eller tillbakagång utan en möjlighet att få det här området att blomstra och … Ja, det finns undantag. Man märker det ganska snart. Det finns folk som kanske inte vill att vi ska vara här eller att det inte ska hända något, som jag sa tidigare. Men dem möter vi ytterst sällan. De håller sig på sin kant. Och all respekt, de får göra precis vad de vill.
GABRIELLA:Hur tänker ni om … Du då, du är ju med lem av Saltet. Så att du själv, eller ni i Saltet här, hur tänker du på er relation till fastighetsägare och kommunverksamma? Nu har du redan varit inne på i och för sig att det har varit lättare nu. Nu börjar det kännas som att ni kommer in och folk är inte skeptiska eller oroliga för er så där. Men tänker du … Har det blivit som ni hade trott eller har det … har er egen inställning till alltihopa ändrats?
JOHAN:Ja. Det kan jag nog säga. Vi har ändrats i förhållande till den verkligheten som finns på ön, och det tror jag är lite signifikativt för den här typen av projekt. Det är enkelt att jag, Filip och Matilda sitter i stan för x antal år sen, det är väl fyra eller fem, jag kommer inte ihåg exakt när det var, och rent skissar över vad man skulle vilja göra, hur man skulle vilja att det såg ut och hur man skulle vilja att det förändrades. Och då är referenserna allt annat än just Ringön. Då är Ringön mer som en vit fläck på en karta och det finns bara massa fräcka möjligheter. Och när man sen då får tillfälle att flytta ut hit och ha kontor här ute och röra sig här, och framför allt äta på lunchrestaurangerna och träffa folk, då inser man att för det första är det ju ingen vit fläck som man kan förledas att tro, och inte heller en mörk plats på kvällen, även om det rent ljusmässigt är mörkt, utan det händer saker där. Sen lär man sig kring saker som detaljplaner och bygglov, och vad som är möjligt att göra och vad som inte är möjligt att göra. Man skrinlägger idéer som man trodde på en gång i tiden, för att vi inser att man kommer att krocka med annan typ av verksamhet. Vi var ganska naiva i början och ville måla stora cykelstråk och göra så. Det var fel att börja i den ändan. Det är möjligt att det kommer att bli så längre fram, men när allting kokas ner till vad det egentligen handlar om så kan vi säga så här, vi vill att det ska komma fler människor hit på kvällar och helger, och helt utåtriktad verksamhet som också lockar andra människor hit. För det är tomt här när folk har åkt hem från sina jobb. Det är egentligen grunden. Och för att kunna göra det så behöver man få in roliga och grymma saker.
GABRIELLA:Jag tror vi har varit inne på det innan när jag intervjuat dig. Det här med vad är det för typ av människor som man tänker ska komma på kvällarna då? För det är så lätt hänt, det har vi pratat om innan, men till exempel Vega Bryggeriet gör ju sin jättegoda IPA och allt det här. Och det tänker jag lockar en viss typ av fabrik och koloni och så där.
JOHAN:Det lockar ju … De här två du nämnde lockar ytterst få människor, tyvärr [skratt]
GABRIELLA:Ja.
JOHAN:Inte ens Christian Pallin [?? 0:32:40] lockar så mycket folk, men jag älskar det han gör.
GABRIELLA:Ja.
JOHAN:Jag skulle vilja säga så här, beroende på var det är för typ av verksamhet som etablerar sig på Ringön, så hoppas jag att den blir så bred så att besökarna är lika breda, det är lika brett register. Ifrån folk som vill träna thaiboxning till folk som vill just dricka en IPA, och jag lägger inga aspekter på någonting av de sakerna, och allting däremellan. Man kanske kan träna thaiboxning och dricka en IPA i den bästa av världar. Men det är lätt att just se det så. Från vänsterhåll är man just jävligt nervös över gentrifiering, fast man kanske tillhör den grupp som gentrifierar mest av alla. Vi var och tittade … åkte runt i Kville i går, i det Kville som är kvar då, centrala Kville. Där finns det ju folk som hävdar att det är gentrifierat redan, men det blir så där nästan …
GABRIELLA:Ja, du menar det som är alltså runt Kvilletorget?
JOHAN:Kvilletorget och hela det kvarteret där, som är … Det är för fan ett outlaw-ställe av stora mått. Det är inget … Det ser likadant ut sen jag var nere och lämnade tvätt för min farsa där på mitten av 70-talet. Så mycket har inte hänt. Det har öppnat ett litet cykelkafé. Ja, ganska nördigt, men det är också den gruppen som ofta är så där nervösa. Mitt i allt sitter ju Despotovic [?? 0:34:11] med sin lilla ateljé.
GABRIELLA:Precis.
JOHAN:Jag hoppas, och det är vår tanke och vår vilja, att locka hit en så bred grupp människor som det bara är möjligt. Men om man säger så här, om det skulle öppna åtta mikrobryggerier på ön och sex stycken surdegsbagerier, ja, då är det ju toktråkigt. Alltså då har vi inte lyckats i den mån att vi har kunnat pressa in annan verksamhet. Då har drevet gått och då har de som tycker att det här verkar spännande, då har de kommit hit och då har … Och det hoppas jag vid gud inte händer.
GABRIELLA:Man kanske kan få Norrlands Guld, de har lite filialer [skratt]
JOHAN:À la bonne heure. Jag tror så här på Ringön, att även om Vega Bryggeriet är här, så tror jag man dricker öl i burk vanligtvis här.
GABRIELLA:Ja, men jag blev ju bjuden på Norrlands Guld i burk när ni hade er Swap Meet här på gatan.
JOHAN:Ja. Och det, då har vi … vi har att göra med människor som är här, som inte nödvändigtvis tycker att IPA är det roligaste i världen, utan det är vår lilla krets. Jag tillhör inte den kretsen längre. Jag har alltid gillat öl, speciella öl, men numera är det nästan som att jag bara på ren djävulskap beställer en vanlig jävla lager, för jag är också ganska trött på det. Men det är väl nästan någon slags snorkighet i det också, att det har gått ytterligare ett varv, att man nu ska vara emot IPA och surdegsbröd. Men i grunden så skiter jag i det. Jag skulle vilja att det är … att Ringön blir ett ställe dit man kan åka utan att känna sig så jävla nervös. Men områden där mina kompisar hänger mycket, runt Järntorget och i det området där, det är ju långt ifrån inkluderande. Hur många människor som tycker att Järntorget är den absolut märkligaste platsen i Göteborg och som inte skulle vilja åka dit? Så i den bästa av världar så hoppas jag att Ringön kommer att bli ett sådan brett område. Och det fräcka, som jag tror, är att om den verksamheten som finns på Ringön i dag är kvar, då kommer de här olika grupperna att mötas, och då uppstår det någonting som jag tror kan vara ganska häftigt.
GABRIELLA:Det var det lite här med Swap Meet:en, så fick man väl intrycket ändå att det var en annan kategori människor än Vega Bryggeriet kanske då, som det lockar.
JOHAN:Ja. Ja, ja. Och om man nu ska se Vega Bryggeriet som någon slags … Det är ju ett bryggeri på Ringön och de har varit här i sex år, tror jag. Så att de har sin självklara plats här på ön, utan att göra något som helst väsen av sig, så att säga. Det tog lång tid innan jag lokaliserade var deras bryggeri låg på ön. Men Swap:en visade på att det finns fler grupper av människor i den här stan som tycker att den här ön känns jävligt skön. Och det var skälet till att vi … eller skälet till att vi gjorde den var att vi fick en fråga ifrån olika garage som är här och jobbar med sina fordon, och vi kände direkt att det här är lika viktigt som ö-festen eller någonting annat sånt som folk har haft skäl till att åka hit för. Sen drog det inte lika mycket folk, och det är ju för att det är smalare.
GABRIELLA:Vi har pratat lite här om er relation till kommun och verksamma fastighetsägare. Men jag funderar på, det har ändrat sig, framför allt kanske genom hur ni har kommit, när ni har kommit närmare och ni … och du var inne på det här med att ni kanske var lite naiva innan, när ni satt någon annanstans och det var fortfarande en vit fläck på kartan för er. Och nu har ni varit här, och det funkar ju ganska bra, liksom ö-fest och tidningen har kommit i gång och så, med lite grejer. Och sen när ni … Känner ni att det finns en risk att ni blir kidnappade av andras agendor, som vill använda er, som …? Det här bygger då på väldigt mycket forskning som visar att människor som ni, som lyckas locka ändå kulturella och kreativa näringar som ändå skapar lite attraktivitet i ett område bland såna kretsar som har mer investeringsmöjligheter. Känner ni att ni …?
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Är ni kidnappade? Känner ni ibland att ”fan också”, eller?
JOHAN:[skratt] Jag tror nog så här, att vi … innan vi fattar beslut om riktningar eller verksamheter vi vill ge oss på eller saker vi vill göra, så tänker vi hur många varv som helst, just för att inte hamna i en situation där vi känner oss just kidnappade. Men på den här ön finns det ju massor av olika verksamheter. Om vi exempelvis gör ett reportage om Smyrnas secondhand-butik, för att den finns här och att den är väldigt spännande, så blir de väldigt glada, de uppmärksammas ju någonstans, om än i en fysisk tidning på Ringön. Likadant som att vi pratar med Niklas Nilsson, som är fastighetsägare på ön, om hans nya idé om någonting, att inför något, han vill öppna något gym eller vad det nu kan vara. Jag tror att vår roll är jätteviktig när det gäller att sålla. Vi har exempelvis tackat nej till att sitta med i möten med fastighetsägare och kommunen, för att vi just känner att om vi sitter med så kommer vi hamna i en relation till fastighetsägarna som vi inte vill sitta i.
GABRIELLA:Kan du utveckla det? På vilket sätt?
JOHAN:Ja, de har ju … de vill att saker och ting ska hända på ön när det gäller tillägget i detaljplanen. Och det grundläggande skälet till det är att de vill ha möjlighet att köpa loss marken. Vi anser oss inte ha med det att göra över huvud taget. Det är inte vår grundidé att fastighetsägarna ska få möjlighet att köpa sin mark. Det är inte skälet till att vi startade och det är heller inte ett skäl till att vi ska driva den frågan. Om vi då sitter med på det mötet, så är det lätt att vi hamnar i knät på fastighetsägarna. Då väljer vi att tacka nej till det.
GABRIELLA:För jag tänker, så där var det ju lite på det här mötet där vi var med båda två, på fastighetskontoret.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Var det efter det som ni tänkte att ni inte … att det [?? 0:41:50] ska med, eller har ni valt innan och så är ni med bara ibland? Eller hur väljer ni?
JOHAN:Vi sitter med och är också sammankallade till Framtid Ringön-mötet.
GABRIELLA:Just det. Så det här andra …
JOHAN:För detta var ju det.
GABRIELLA:Ja.
JOHAN:Och där var det första gången vi fick besök av bygglov, men också pågår diskussionerna om tilläggen till den nya planen från Fredrik och Sofie, och det kan vi inte bortse ifrån. Men visst har vi efter den här typen av möten kommit tillbaka till kontoret och känt ”ska vi verkligen driva den här? Vad kommer vi då att hamna i för läge?” Men vi har innan det och också efter det just valt att ställa oss vid sidan om. Vi hoppas att vi har … att vi kan upprätthålla den känslan för ”vänta nu, blir vi utnyttjade? Ja. Är det okej? Ja. Blir vi utnyttjade? Är det okej? Nej”. Så ibland kan det vara så att man tillsammans med en grupp på den här ön gör någonting för att just förändra. Då kan det vara bra att vara många. Men vi hoppas inte att vi kommer att bli kidnappade. Lika lite som vi hoppas kunna bli … alltså att vi ska vara kidnappade av kommunen.
GABRIELLA:Nej, för jag tänkte fråga det också [skratt]
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Det var min nästa [hör inte 0:43:14]
JOHAN:För vi är ju ett kommunalt projekt. Hur krångligt är inte det? Jättekrångligt. Å ena sidan är det fantastiskt bra för att, med risk för att låta naiv då, och det är väl det jag tror många stör sig lite på, för många människor som … eller bland några av dem som har kritiserat vårt projekt så tror man in grunden inte att kommunen kan göra någonting bra. Kommunen per definition är någonting som är dåligt, och många av dem har egna erfarenheter av det, med all respekt. Men om man ger upp tanken att kommunen kan göra någonting bra, det är ganska hemskt tycker jag. Vi blev anställda av kommunen. Först hade vi tänkt att fakturera, men det ville de inte, så vi är anställda av kommunen. Det ger oss möjligheter på ett annat sätt än om vi hade stått helt fria. Eller rättare sagt, helt fria men med kommunala pengar. Så hur jävla fri är man då? Det var bara som ett litet inpass som man kallar det. ”Den fria kulturen” finns det en benämning som säger. Finns ingen fri kultur om du samtidigt uppbär bidrag, då är du inte fri. Det finns inte många konstnärliga eller konstnärer eller kulturarbetare i dag som kan anse sig vara fri. Fri är väl den som tjänar sina pengar själv då. Vi är inte fria, men däremot kämpar vi kolossalt mycket för att gå den väg som gynnar Ringön brett. Bara genom att vi sitter på Ringön med ett kontor här, vilket var inte helt oproblematiskt när vi valde att flytta in här, det var folk som tyckte att arbetsmiljön var dålig och så där.
GABRIELLA:Av omsorg om er, eller?
JOHAN:Av omsorg av oss, eller av okunskap. Men à la bonne heure, låt det vara. Vi kan inte sitta någon annanstans än här. Vi är 100 % transparenta, vi följer lagen till 100 %, även om det tar en jävla tid och det kräver mycket av oss, det kräver mycket rapportering, det kräver mycket upphandlingsfrågor och sånt. Men vi kan ju inte heller säga så här ”nej, nej, vi är helt fria att göra vad vi vill”, för det är vi inte, vi uppbär kommunala pengar, skattepengar. Men vi försöker förvalta skattepengarna och utveckla det här projektet på ett så bra sätt som möjligt. Så jag tror att många undrar nog lite var fan vi står. Vi har fått den här frågan ”vad har ni egentligen för mandat?” Den tycker jag är jättesmart, den frågan. Och vårt svar är så här ”vi har inget mandat alls egentligen, men vi har tagit oss ett mandat och vi driver den här frågan, och vi har ingen dold agenda”. Vi är inte BRG:s stormtrupp som ska jämna marken för att det sen ska hända något, som en del helt uppenbarligen tror.
GABRIELLA:Ja [skratt] Jag har märkt det också.
JOHAN:Ja. Fan, det är konstigt. Men så är det.
GABRIELLA:Men jag vill gå tillbaks bara så här.
JOHAN:Mm.
GABRIELLA:I detalj, för att fatta på riktigt här. För då, nu har jag förstått att ni har blivit ordförande i specifikt den här grupperingen som heter Framtid Ringön, som …
JOHAN:Inte ordförande. Sammankallande.
GABRIELLA:Sammankallande.
JOHAN:Det finns ingen ordförande.
GABRIELLA:Okej. Sammankallande.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Okej. Men det finns uppenbarligen även då andra möten mellan fastighetsägare och kommunen.
JOHAN:Utan tvekan. De har sin agenda, de får ha vilka möten de vill.
GABRIELLA:Ja, men det är bra [skratt]
JOHAN:Ja, jag menar det.
GABRIELLA:Jag bara kollar [skratt]
JOHAN:Ja, det är rätt. Men Framtid Ringön-gruppen är ju en grupp som vi kom med i, som redan fanns. Efter Spontaneous City så startade den här gruppen. Då fanns det andra saker och andra agendor. Det vi kände var så här att om vi går in och är med i den här gruppen så skulle vi kunna försöka balansera den. Vi behöver inte nödvändigtvis hålla fastighetskontoret i handen, och inte heller fastighetsägarna i handen. Vi har också aktivt fyllt på gruppen med folk som har verksamheter på ön, för den var väldigt obalanserad förut.
GABRIELLA:Siv Claesson vet jag var med.
JOHAN:Siv är med. Jimmy är med från Kokokaka, även om han emellanåt har svårt att komma loss. Gert är … representerar båda delarna, både fastighet men mycket verksamhet. Så vi tror att den gruppen kan göra nytta. Men vi kände ett tag att det måste gå åt ett annat håll. Vi kan inte vara ett språkrör för fastighetsägarna bara.
GABRIELLA:Nej.
JOHAN:Vilket det kändes som att den var ett tag.
GABRIELLA:Okej, good. Eller ”good”, jag menar …
JOHAN:Ja, just det.
GABRIELLA:Jag fattar lite bättre då.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Nu hade jag en fråga här, men jag vet inte om den är relevant. För det var om du kan se vad som har lett fram till en annorlunda inställning i dag. Och då menar jag nog mer om ni har en annan … Ja, men som till exempel då, ni hade tankar om Ringön innan ni kom hit och innan ni satt här, och när ni satt och filade på projektet i förväg, men nu tänker ni lite annorlunda. Det kanske blir upprepning, men jag tar det ändå. Någonting som har lett fram till att ni tänker annorlunda om Ringön i dag?
JOHAN:Mm. Det är en mycket adekvat fråga, skulle jag vilja säga, för att i ett visions… alltså under skapandet av en vision, vilket man ofta gör när man tittar i projekt eller man har idéer som sträcker sig en längre tid, så tror jag att det finns en risk att man målar upp en bild ganska tydligt, stora penseldrag och det ska explodera och det ska synas och det ska öppnas upp och … I det stadiet finns det ju inga gränser. Man kan välja att … du kan välja att rita in en ny bro, och du kan lägga in en ny busslinje, du kan bygga för fan en flygplats om du skulle tycka det. Det är bara hjärnan som sätter stopp. Nu är vi ju inte 15 år, utan vi är rätt vuxna människor och har hållit på en del, både jag och Filip och Matilda. Så att vi hade väl en ganska klar bild över hur vi skulle vilja att Ringön utvecklades. Men vi hade ett möte med en dansk politiker som heter så mycket som … [ropar] Matilda, vad heter dansken?
MATILDA:Simon Strange.
JOHAN:Simon Strange. Som har arbetat i Köpenhamn med många av de här områdena som upplevs som just lite speciella. Köttbyn bland annat, eller Norrhamnen och massa olika områden. Han sa till oss ganska tidigt, han sa så här ”hur lång tid tar det att cykla hit från centrala stan?” ”Säg max en kvart.” ”Då kommer det att ta tre år innan folk börjar hitta hit.” Det kände vi, du vet så där ”ja, ja, ja. Det ska nog gå snabbare”. Men han hade, eller har, relativt rätt. För att om vi hade fått som vi velat, det vill säga måla Järnmalmsgatan gul och dra den här linjen vidare bort mot Götaälvbron och sen knyta an till Frihamnen, så hade inte det hjälpt någonting så som läget är nu. Den gula cykelbanan hade inte skapat någonting i sig. Den hade kunnat vara gullig att titta på och så där, men vi inser ju att vi måste successivt tala om för dels de som är här, att andra saker kan också få plats utan att man trycker bort något annat. Vi måste visa för folk i stan att det här området är vacker, fint, spännande, häftigt. Och det har tagit tid, med ö-festerna och med Swap:en och med Ö-posten och med alla upptänkliga olika föredrag vi har varit med på, intervjuer vi har gjort och så där. Så koka ner det till att allting tar längre tid. Och tiden har också gjort att vi har förkastat en del saker som vi i början tänkte ”det här är viktigt”, så har det visat sig att nej, det är inte viktigt.
GABRIELLA:Till exempel?
JOHAN:Vi pratade mycket det där med ett cykelstråk. Vi var fast i det ganska mycket. Vi pratade till och med med trafikkontoret och Vägverket, ”får man lov att måla en cykelbana gul?” Men vänta lite, det måste finnas något att cykla till. Det är som att måla en cykelsträcka i skogen. Det är ju bara en slump om man skulle hitta den sträckan någonstans. Det måste finnas ett skäl, skälet som vi tror är att folk, om man nu kallar dem för göteborgarna brett, om de ska ta sig till Ringön så måste det finnas ett skäl. Och i dag finns det lite olika skäl. Man kan besöka en affär eller en verkstad eller någon fabrik. Eller, som vi hoppas då, på sikt ska man kunna besöka Ringön för att det finns saker här som inte finns någon annanstans i Göteborg.
GABRIELLA:Tänker du annars … Nu kanske vi hoppar iväg lite, men nu har ni börjat sitta här och ni är här rätt ofta och så där. Finns det verksamheter här som du känner att du stör dig på, nu när du tvingas se det varenda dag och höra dem och så?
JOHAN:Ja. För det är lite så där att antingen kan man låtsas vara den korrekta personen och säga ”allting är så fantastiskt bra”. Men det är klart att Stena Recyclings enorma pappershantering är inte … det är inte det roligaste i världen. Det är väl det företag som drar till sig mest tung trafik, och de kör … okej, inte dygnet runt, men de kör hela tiden, även på helger. Och mycket av deras verksamhet skräpar ner. Det kan jag inte sticka under stol med och säga att den typen av verksamhet tillför ingenting till Ringön. Därmed inte sagt att jag på något sätt skulle vilja att den försvann eller att vi ska verka för att den ska försvinna. Men om man jämför den med exempelvis Lundby Plåt, som är ett företag som tillverkar plåtprodukter till mindre företag eller mindre verksamheter, men också privatpersoner. Finns ett flöde av folk, det är öppna portar, man kan komma in, man kan stanna där. Alltså du vet, jag gillar den stajlen. Då är ju IL, eller Stena som det heter nu, det är ingen vänlig industri, om du förstår hur jag tänker. Den är inte inbjudande, snarare tvärtom. Det är jättestora portar som går igen, det är ingen meningen att du ska gå in där. Sen kan det vara lite ball att titta in i de stora hangarerna med tomburkar och skit. Men jag kan också tycka att alla de här låsta förråden som finns på Ringön, som bara innehåller produkter från golv till tak, med en stor port som är stängd, det kan också … då kan jag tycka så här ”fan vad tråkigt”. Men det är inte jag personligen som ska bedöma vad som ska få vara på Ringön. Om det skulle vara så, då är det ju återigen ett läge, då är det någon individ som ska rita om kartan på Ringön och bestämma i detalj vad som ska vara. Så vi förhåller oss till det som är. Men jag kan ha åsikter om det, vilket jag tycker att alla ska ha. Därmed inte sagt att jag vill jaga bort det.
GABRIELLA:Nej. Nu håller jag på och ska avrunda här.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Då tänkte jag bara så här, för att du känner till den här Spontaneous City som vi höll, den här workshopen, [hör inte 0:56:06]
JOHAN:Lite grann. Jag är inte jätteinsatt i det, men jag känner till det lite grann.
GABRIELLA:Och sen så har ni själv också … Det var bara, jag återkommer med en fråga sen. Sen har ni själv i den här rapporten som ni skrev för några år sen, eller kanske framför allt av Matilda då, Tillåtande Oaser-rapporten, som byggde på en benchmarking. Köttbyn bland annat och andra håll, Berlin och lite så, utifrån det här då. Jag kommer i mitt projekt göra någon typ av studieresa någonstans också. Och bland annat ska jag besöka Spontaneous City, hade jag tänkt, i Amsterdam. Är det någonting som du tänker skicka med mig? Det här är ingen normal intervjufråga, men liksom någonting som du känner ”fan, det här skulle man vilja veta mer om och finns det någonstans på nära håll i världen något exempel” som du skulle vilja att man kolla upp och lärde sig någonting ifrån? Vad skulle det vara? Och det kan också vara, jag vet inte vad ni har för pengar, om vi kanske någon gång ska åka på någon resa ihop eller jag kan åka och kolla. Men för mig är det också bra att få med mig … Jag lär mig också av att få era frågor med mig i bagaget.
JOHAN:Ja, jag tycker att en av de mest intressanta frågor, det handlar just egentligen i grunden om den tillåtande attityden, och tillåtande attityden är ofta från staden till dess invånare. Vad får man göra och vad får man inte göra? Vad kan man göra och vad kan man inte göra? Vi har lärt oss att det finns något som heter nollarialer i Köpenhamn.
GABRIELLA:Jaha.
JOHAN:Så man behöver inte åka längre än till Köpenhamn för att begripa att de har, om vi har begripit det rätt … men därför skulle det vara intressant att du med din ingång skulle kunna titta på just ”vad är det?” Vi har fått det förklarat på följande sätt, staden har ett område under förvandling. De vet att ingenting kommer att hända på den här platsen de kommande tio åren. Låt folk göra lite vad de vill. Man behöver inte förhålla sig till detaljplan. Man behöver kanske inte söka bygglov. Det ska, vad jag utgår ifrån, självklart rymmas inom det lagliga. Så det är ju någonting som jag efterlyser i den här stan, i det här landet, mer än det mesta. Kan man utan att sabba för sig själv som stad sett erbjuda folk en möjlighet att göra på ett annat sätt, temporärt, så tror jag folk skulle bli väldigt, väldigt glada, också känna sig trodda på. Men där är det ju någonting mellan Danmark och Sverige som är svårt att sätta fingret på. Det är lättare att göra saker i Danmark. Det är lättare att vara lite så light-anarkist. Sen tycker jag att det finns lika många, vad ska man säga, lika många saker i Danmark som har gått fullständigt åt helvete, som jag inte tycker att man behöver importera. Men deras syn på … Jag gjorde en rolig grej ute på … vid Papirön. Känner du till Papirön i Köpenhamn?
GABRIELLA:Ja, jag undrar om inte jag har varit där och promenerat en gång.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Ja [skratt]
JOHAN:Det ligger ju … det är en gammal hangar som tog emot tidningspapper en gång i tiden, när det var ett stort behov av tidningspapper. Numera är det en jävla massa matstånd och food trucks och liknande.
GABRIELLA:Ja, där har jag inte varit [?? 0:59:38]
JOHAN:Nej. På utsidan, på kajen då, det är ganska nära Operahuset, så det är på andra sidan vattnet, där hade de världens största uteplats. Så då kunde man gå in i den här hallen och köpa mat av olika slag, och köpa en öl, och så gå ut och sätta sig på kajen. Och på den kajen var det en brokig skara människor. Alltifrån små bebisar i barnvagn, små barn som sprang omkring, ända vägen upp till gamla tanter och farbröder som satt där och hade det gött. Det hände ingenting och det fanns inte ett staket så långt ögat kunde nå. Där, exakt där, vad är det som gör att vårt samhälle inte kan lita på våra medborgare?
GABRIELLA:Hur tänker du då med Frihamnen, där man har lite det här [hör inte 1:00:37] platsen och säger då … där man liksom har börjat använda? Där har man i och för sig byggt strukturer då och [hör inte 1:00:42]
JOHAN:Helt och hållet. Det är inte spontant på ett enda sätt. Men det är deras idé. De vill ju …
GABRIELLA:Ja, för tanken där var ju att det skulle vara lite så här, låta människor gå dit och använda det och så ser man vad det utvecklas till.
JOHAN:Ja, men om man bygger en rollerderbybana, så är det ju en rollerderbybana. Alltså vad är det spontana i det? Därmed inte sagt att jag på något sätt är kritisk mot det de gör, men det är fan inte spontant. En stäng simhall, fast utan tak, är inte jättespontant, men skithäftigt. Det spontana uppstår ju i att man inte sätter gränser. Det spontana att man kan få lov att ha … att man kan ha en uteservering på ett torg utan en jävla massa staket gör, tror jag, att man på sikt får folk att förhålla sig till detta som naturligt. Och då är det ingen utmaning. Jag kan säga att det sjukaste exemplet på motsatsen, det var när Hultsfredsfestivalen efter mycket om och men fick tillstånd att servera alkohol på sin festival, vilket i dag är … och då menar jag till allmänheten. Då byggde de i princip som en bur. In i den buren fick folk gå och där inne fick man dricka alkohol, men bara på den platsen. Det innebar ju att folk tryckte sig in och efter mycket om och men, hur lång kö som helst, kom fram till ölpumpen och beställde typ tre öl direkt, för man visste att det skulle ta ett helvetes tag innan man kom fram igen. Och så stod man där och så drog man i sig de här ölen, och sen vinglade man ut på området.
GABRIELLA:[skratt]
JOHAN:Det är så otroligt puckad alltså. Då skapar man snarare problem av den typen man vill undvika. Jag är, det kan låta jävligt liberalt … på ett sätt är jag liberal, på ett annat sätt är jag det inte. Jag tror inte 100 % på att släppa allting fritt. För då är det bara att se på hur fan vårt samhälle kommer se … Det finns för många egoister i det här samhället som kommer att sko sig på den liberala grundidén. Men lite grann måste man, tycker jag, lita på folk av det som jag sa från början, de flesta vill nämligen väl, är min upplevelse i alla fall. Men nollarialer i Köpenhamn och lite vad är det som gör att de vågar, men varför vågar inte våra politiker? Och varför älskar våra politiker att åka till Köpenhamn och känna sig fria? Det är fan sjukt. Matilda var med ett stort gäng nere där, i Köttbyn och sånt. De [hör inte 1:03:27] ”halleluja”.
GABRIELLA:Var det för det här … då innan hon skrev Tillåtande Oaser-rapporten?
JOHAN:Ja, ja.
GABRIELLA:Ja, men det är intressant. Samtidigt så är det många som säger … Det var en period när jag åkte på mycket nordiska konferenser i ett sammanhang, och det var en del som påtalade att det är väldigt stor skillnad ändå inom, i alla fall akademiska världen, i Danmark, att det är väldigt mycket mer hierarkiskt och auktoritärt än vad det är i Sverige. Så det är ganska lustigt, för det har jag hört från flera håll sen att det är det.
JOHAN:Ja. Matilda har ju jobbat och bott i Köpenhamn, och hon säger precis likadant. Be mig inte utveckla min relation till danskarna, för den tål inte skrift. Det är inte det jag … Jag begriper att …
GABRIELLA:Nej, jag förstår. Jag bara funderar på …
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:[hör inte 1:04:10] för mig spontant låter det så motsägelsefullt.
JOHAN:Ja.
GABRIELLA:Samtidigt kan jag tänka att det är kanske lite grann tack vare … Det kanske också hänger ihop.
JOHAN:Ja, det är inte omöjligt att det är så att man samtidigt av auktoritärt skäl låter folk … ”låt dem vara där och hålla på, det gör inget. Vi har vårt här”. Det kan ju vara det skälet. Vi diskuterade kulturfinansiering för ett tag sen, jag satt med i någon sån grupp med White arkitekt. Vad alla är avundsjuka på, det är ju Danmarks fonder, som i grunden är banker eller stora företag som har skapat enorma summor, som går in och finansierar tung kultur. Å andra sidan så tror jag att de begriper att det kan inte bara vara så. De har BZ-rörelsen, som kanske inte är lika aktiv nu, men det smäller i Köpenhamn om man inte låter folk få göra lite vad de vill. Så kanske är det ett mycket mer segregerat samhälle egentligen, än vad man tror. Men upplevelsen är att det är lite mer tillåtande i Danmark, och det kanske det är på vissa sätt och på andra sätt inte. Men jag kan inte det så bra.
GABRIELLA:Intressant. Jättemycket tack också. Intressant även alltihopa här. En timma och fem minuter, 26 sekunder. Ska jag stänga av det här.
JOHAN:Det var det lille [?? 1:05:32]
GABRIELLA:Och spara detta. ”Klar” antar jag att jag ska trycka på.
